Adam hade ju spridit det ganska snabbt så nu vet alla i skolan är jag och Martinus är ihop. Eller ja. När Maya hade fått reda på det så började hon spama mig överallt. Så jag var tvungen att ringa henne och förklara och hon blev lite lugnare.
Jag kollar på Adam som stått och kollat på mig och Martinus ett tag. Vi har alltid raster tillsammans med klassen över så varje rast så har han stått och stirrat. Martinus ignorerar bara han men det är faktiskt lite obehagligt att ha någon som tittar....eller jag menar stirrar på en 24/7. Jag vänder mig till Martinus igen och klämmer till på hans hand som håller i min så att han kollar på mig.-Vi måste göra något. Han slutar aldrig stirra, säger jag lågt.
-Då måste vi bete oss som par och kyssa varandra, säger han och jag suckar. Jag ställer mig på tår för att nå hans läppar. Våra läppar masseras mot varandra. Jag vet inte hur länge. Det känns som att tiden runt om kring oss har stannat och att all fokus ligger på våra läppar som masseras rytmiskt mot varandra. Jag drar ifrån vår kyss som egentligen inte betyder något för mig. Men jag måste. För min tvillings skull. Hur fan kan jag inte minnas henne.
-Ni är fett söta tillsammans, säger Lovisa som står bredvid mig och nästan spricker av glädje. Lovisa har alltid sagt att jag och Martinus passar bra ihop. Hon är liksom den som parar ihop alla med den hon tycker passar med. Hon började med det i fyran och sen dess har hon sagt att jag och Martinus passar ihop. Jag förstår inte. Jag och Martinus. Han är en badboy och jag är goodgirl. Jag har aldrig druckit, aldrig gått på en fest, aldrig skolkat utan någon anledning. Martinus är raka motsatsen. Vad ser hon i oss som är så lika.
Zack ger Martinus en blick som jag inte kan tyda. Men något är fel. Det som är bra är att vi inte är ihop på riktigt.*
-Ska vi hem till mig efter skolan? frågar Martinus medan jag petar i den äckliga gulvita sörjan som skolan kallar för fiskpudding. Jag spyr bara av att kolla på det. Det känns som att den lever och det ser ut som att grejen rör sig. Usch jag tror det så kallade maten nyss blinkade mot mig. Detta är inte mat detta är en levande vitgul sörja som är giftig. Jag skjuter ifrån mig min tallrik och kollar äckligt mot den.
-Om du har något gått hemma så ja, svarar jag min så kallade pojkvän.
-Det är ju jätte gott. Kolla, säger Albin och slevar i sig den levande sörjan. Blööö. Jag spyr. Ärligt talat jag får kräkreflexer. Jag reser mig snabbt upp och snabbar mig till toaletterna för säkerhetens skull. Hur fan kan han äta det. Det ser ju typ ut som gammal sperma som en ko ätit och bajsat ut och sen ätit igen och sen spytt ut det. Inte för att jag vet hur gammal sperma ser ut men ändå. Det där är inte alls ätbart. Jag lutar mig över toaletten för allt detta har gjort så att jag mår riktigt illa. Jag känner att någon håller upp mitt hår medan den tjocka bruna/beiga vätskan åker ur mig. Det skaver i halsen och jag vet att jag kommer ha ont efteråt. Fuck you Albin. Detta är hans fel. Han vet hur känslig jag är och ändå så gör han så här. När jag fått ur mig allt jag har så sätter jag mig på golvet helt utmattad. Mitt hår släpps ner och personen räcker mig papper. Jag kollar upp och möter Martinus bruna ögon. Så det var han som hjälpte mig. Jag tar emot pappret och tårkar mig runt munnen.
-Mår du bättre? frågar han.
-Vet inte. Jag har haft on åt i huvudet hela dagen och nu kommer Albin och äcklar mig även om han vet att jag är känslig mot sånt, säger jag och lutar mig mot den kalla kakelväggen. Jag kanske börjar bli sjuk. Jag kanske ska gå hem. Jag menar att jag hade ju haft ont i huvudet hela dagen. Jag tror inte jag skulle spytt om jag inte hade haft ont ihuvudet. Martinus sätter sin hand på min panna. Hans hand är kall. Det förvånar mig då hans han alltid är varm.
-Herregud du har ju feber Ella, säger han och drar mig upp på mina ben. Jag vinglar till men han tar ett fast grepp om mig så att jag inte trillar. Jahopp. Jag är tydligen sjuk. Nu när jag tänker efter. Det hade faktiskt varit mysigt om jag och Martinus var ihop på riktigt. Att somna på hans bröst nästan varje natt och veta att jag är trygg. Trygg hos Martinus?
Ella tänker efter :))
:(( Ella är sjuk
Ngt kmr hända snart😉 But I keep it secretRösta och kommentera❤️
Det är så roligt att läsa alla era kommentarer❤️
YOU ARE READING
Never Good Boys|| M.G
FanfictionMarcus och Martinus Gunnarsen. Två 14 åriga killar som är kända lite här och där i världen. Deras fans säger att dom är världens bästa killar och dom tånar efter dom. Då har dom aldrig sett dom i skolan. °•°•°•°•°•°•°•°•°•°•°•°•°•°•°•°•°•°•°•°•°•°•...