Never Good Boys|| M.G

Del 27

23 Februari

-Yes! säger Lovisa då jag precis berättade om vad som hände igår och att jag hade gett Martinus en chans.

-Du behöver inte vara rädd. Om han gör någonting så har du mig, säger Albil.

-Men bara så ni vet. Så är vi inte ihop, säger jag.

-Inte än. Men snart! flinar Lovisa. Jag suckar.

-Aja måste gå till min lektion nu, säger jag och börjar gå. Deras rast är längre än min. Jag sätter mig på en av stolarna i musiksalen. Musik är kul. Jag älskar att sjunga. Men bara för att varna så är jag inte bra. Inte alls. Jag suger på att sjunga. Jag låter som en hes åsna som svalt ett bi och att biet råkat sticka åsnan i halsen. Så hemskt låter det när jag ska sjunga. Gunnarsen kommer in genom dörren. Dom har en diskussion om vilket som är bäst av Chelsea och Manchester United. Det är inte så att dom pratar tyst. Meeeeen själv så tycker jag...

-Ella! Chelsea eller Manchester United? ropar Martinus och mitt hjärta stannar för att jag inte va beredd på att han skulle fråga mig. Marcus står och pekar på sig då han har en Manchester United t-shirt på sig. Allt känns som att det är liv och död. Hallå det är bara fotbolls lag.

-Chelsea, säger jag tyst och ett yes lämnar Martinus läppar. Han vänder sig till sin bror och ler över att han vann. Mina mungipor dras upp sakta av synen.

-Så slut på fotboll och över till musiken! säger vår lärare och då kommer jag på mig själv att stirrat leendes på Martinus. Marcus sätter sig på stolen bredvid mig. Han böjer sig till mitt öra. Min andning stannar i halsen och hjärtat slår hårdare. Vad ska han göra.

-Jag såg hur du tittade på Martinus, viskar han och jag blir helt stum. Fan av alla människor i detta rummet. Varför just hans tvilling.

-Sååå klassen. Ni vet att det är ungefär en månad kvar till kärleks veckan. Och jag har delat in er två och två då ni ska skriva en låt och sen framföra för hela skolan, säger vår lärare. Fan. Jag tänker inte sjunga. Jag suger på att sjunga detta får inte vara sant. Ska jag skämma ut mig framför alla i skolan.

-Ella och Martinus, säger vår lärare.

-Va? kommer ur min mun då jag inte hört ett skit av det han sagt.

-Du ska jobba med Martinus, suckar vår lärare. Ett leende pryder mina läppar. Jag biter mig i läppen för att dölja mitt leende. Men det går inte så bra då Marcus slår till mig lite löst.

Rösta och kommentera♡

Skriv vad ni vill ska hända;))