Never Good Boys|| M.G

Del 66

-Ella snälla, säger jag och håller i hennes ben. Tårarna fortsätter att rinna. Jag tar fort upp mobilen och hinner precis ringa Marcus innan hon kommit loss.

-Ella du får inte hoppa! säger jag. Hon står precis vid kanten. Hon vänder sig om mot mig.

-Jag orkar inte mer, säger hon och flyttar foten längre bak. I all panik så springer jag fram till henne och halkar. Jag tar snabbt tag i klippkanten så att jag kan hålla mig uppe då hela jag hade trillat utanför. Ella kollar skräckslaget på mig som nästan tappar greppet.

-Ella det är inte ditt fel om jag faller ok, säger jag och är helt lugn för att inte få henne att bli upprörd. Bättre om jag dör än hon. Jag har varit en skit mot henne. Om jag bara lossar på fingrarna så kommer jag falla tills jag nuddar marken där nere och allt kommer bli svart. Snälla Marcus du vet var vi är snabba dig. Även om jag förtjänar att dö så vill jag ändå vara här för Ella. Jag kan inte dö framför henne. Hon kommer tro att allt är hennes fel. Jag tappar greppet om ena handen och jag hör Ella som gråter och mummlar typ hjälp, Martinus, dö inte, jag älskar han.

Asså shit så svårt det är att skriva sånna här delar😭 Är snäll och publicerar en till eftersom den andra oxå är kort.
Hoppas Marcus kommer

Rösta och kommentera❤

{Omg bara 4 delar kvar}