Never Good Boys|| M.G

Del 62

20 Juni

~Martinus POV~

Frågor strömmar in hela tiden. Våra instagram konton är helt fuckt up.

-Strunta i dom bara, mummlar Marcus. Egentligen va det hans fel att dom började spama. I två dagar så har jag funderat på om jag ska säga sanningen eller hålla tyst. Jag bestämde mig för att såga sanningen, men hur kommer alla fans reagera? Kommer detta ut på massa medier? Kommer vår karriär förstöras?

Jag pratade med Marcus igår. Han sa att jag ska göra det. Det är precis det jag vill. Men hur? Hela min papperskorg är full med papper som jag försökt att skriva en bra förklarning på, men allt papper tog slut så mamma och Emma stack till affären för att köpa mer.

-Martinus va inte så deppig. Om fansen verkligen älskar oss och vill vårt bästa så kommer dom acceptera det. Det gör inget om vår karriär tar slut. Det är inte så många som blir så här stora som vi är, säger Marcus och kramar om mig. Han är världens bästa bror.

-Kom så hjälper jag dig. Jag va ju lika dan, säger han.

-Vänta sa du va?? säger jag för att försäkra mig om jag hörde rätt.

-Ja, säger jag och drar upp mig ur min säng.

När mamma och Emma hade kommit hem så tog jag och Marcus varsitt papper och sprang upp på mitt rum. Vi började med att skriva. Vi satt här inne och små snackade och skrev. Tårar hade lämnat oss båda lite då och då. Jag granskar mitt vita papper med min ganska så otydliga handstil där alla ord där sanningen är, den vi ska skriva in på ett insta inlägg. Lite närvös är jag. Jag läser om texten flera gånger. Det finns så mycket jag vill ändra på. All sanning ville jag ändra till något falskt.
Men jag hade även skrivit om när jag hjälpte Ella. Det är nog det viktigaste i hela texten.

Hur en badboy blev goodboy....
Eller
Hur jag en badboy blev en goodboy

Srrrrrrrrrry för att jag inte har uppdaterat....

Jag slängde bara ihop ngt snabbt på 15 minuter så jag har inte kollat igenom om det är stavfel♡

Rösta och kommentera♡♡