Never Good Boys|| M.G

Del 26

22 Februari

~Ellas POV~

Jag går som vanligt till skolan. Tänker på att det snart är lov. Om 5 dagar har vi lov alltså får vi lov den 27:de. Jag går genom korridoren. Längre fram så ser jag Martinus men jag väljer att strunta i honom. Jag vill inte vara kär. Jag kan inte lita på honom. Inte nu. Inte förns han verkligen visar att jag kan lita på honom. Idag är hela B klassen ute i skogen. Varför har jag ingen aning om. Men det betyder att jag blir ensam. Jag kommer inte ha någon som gör mig sällskap idag.
Jag önskar att Albin va här. Han är världens bästa vän. Han gör allt för mig. Om jag hade bett honom att gå på Marcus eller Martinus hade han gjort det. Albin är som en bror för mig. Jag önskar att Lovisa va här för då hade hon pratat om vilka som passar med varandra, men hon skulle oxå nämt mig och Martinus. Fast hon skulle blivit tyst om jag sa till henne. Jag önskar att Maya va här. Hon är alltid glad och sprallig och sprider massa glädje omkring sig. Jag skrattar alltid att hon går från kille till kille. Först blir hon kär i Martinus sen Oskar sen Carl och sen någon random snubbe. Vi kan sitta i timmar och skratta åt det. Jag önskar att Lina va här för att hon får mig att må bra. Hon hjälper mig i svåra situationer och har alltid tid att prata om mina problem. Mina kompisar gör verkligen allt för mig. Jag vet inte ens om jag kommer klara mig utan dom. Dom är dom bästa som finns.
Jag stänger mitt skåp och styr mina steg mot musik lektionen. Jag är först in i klassrumet. Det brukar jag alltid vara. Jag sätter mig längst bak och tar fram min mobil. Men direkt så känner jag att någon sätter sig bredvid mig. En vindpust som luktar frächt och lite citronaktigt kommer mot mig då han satt sig ner. Varför kan han inte låta mig vara. Jag tar ner mobilen och kollar på honom. Jag ser att han har ringen som jag gav honom.

-Snälla Martinus låt mig bara vara, suckar jag och kollar bort. Klassrummet hade fyllts med lite fler elever.

-Varför? frågar han. Jag blundar och vänder mig mot han och öppnar mina ögon igen och möter hans ögon. Ögonen jag drunknat i så många gånger även om jag inte vill.

-Kan vi ta det sen? frågar jag då jag inte vill att alla andra ska höra.

-Okej. Efter skolan? säger han och jag nickar.

Dagen rullar på och nu är jag påväg hem till Gunnarsen. Han öppnar den vita dörren och låter mig gå in först. Huset är lika städat som det var igår.

-Mamma? ropar han för att se om hon är hemma. Gerd Anne kommer in i hallen. När hon ser mig så ler hon.

-Hej Ella vad trevligt att du är här igen, säger hon glatt. Jag nickar och ler.

-Vill ni ha något att äta? frågar hon.

-Ja, säger Martinus och börjar gå till trappan upp. Jag följer efter honom och Gerd Anne går in i köket. Jag sätter mig på Martinus säng.

-Så prata på, säger han och lutar sig mot väggen.

-Jag vill inte vara kär i dig. Jag kan inte lita på dig, säger jag.

-Om du inte kan lita på mig. Vad gör du här då? säger han. Har har faktiskt en poäng där. Vad gör jag här om jag inte litar på honom.

-Ella varför vill du inte vara kär? Varför ger du mig inte en chans? frågar han.

-Varför är du så rädd?

-Jag vet inte Martinus. Snälla bara..., mer hinner jag inte säga då han kommit fram till mig. Hans läppar trycks mot mina och flera stötar av kännslor går genom min kropp. Hur mycket jag än försöker att inte kyssa tillbaka så går det inte. Han har fått mig att tippa över kanten. Jag kysser tillbaka. Men jag vet att jag kommer få sån ångest. Varför av alla personer på hela jorden fick Martinus mig att falla.

Dam dam daaaam
Här händer lite saker;))
Dubbelhaka^^^^

Rösta och kommentera♡♡♡