Farlig förälskelse

05

Isabella hade ägnat hela gårdagen åt att städa huset och packa upp dom få sakerna hon ägde. Bara genom att vädra, skura och dammtorka hade huset fått en nytändning. Hon var mycket nöjd med resultatet.

Eftersom hon själv hade fått helt ny energi hade hon börjat rensa i trädgården. Hon visste inte riktigt vad som var ogräs eller vad som var blommor men det spelade ingen roll. Hon ville göra det fint där ute, kanske ställa dit ett nytt bord med stolar så hon kunde sitta ute och njuta av den vackra utsikten.

Full av iver och förväntan fortsatte hon där hon hade slutat igår och var så insjunken i tankar att hon inte hade hört att en bil hade rullat in på gården.

Zack stannade precis bredvid kvinnans lilla bil. En gammal Fiat såg han och lade registreringsnumret på minnet. Han hade tänkt kolla upp henne, både i registret men också i person. Det var trots allt en liten by och han ville ha koll på alla som bodde där. Han kunde inte sätta fingret på vad det var som gjorde det så viktigt för honom att träffa henne. Hon var knappast den enda som hade flyttat in eller ut ur byn under hans 32 år.

Kanske var det för att det var just den stugan han såg från sitt köksfönster varje gång han tittade ut över sjön. Det gjorde dom nästan till grannar. Men också för att han hade blivit aningen förvånad över att en ensam kvinna flyttat dit och från det han hade hört av skvallret på stan så hade hon inte någon släkt eller annan anknytning till byn vilket förundrade honom ännu mer. Även om han själv älskade stället så hade han svårt att tänka sig att någon utomstående skulle vilja flytta dit. Turister, ja, men inte fast boende.

Han klev ur bilen och sneglade in i hennes. Inte så mycket som ett godispapper låg och skräpade. Pedant, tänkte han och började gå upp mot huset.

Först såg han ingenting. Hörde ingenting heller för den delen men han antog att hon var hemma då bilen stod parkerad på gårdsplanen.

Han synade huset från grunden till nocken. Det var verkligen en mysig liten stuga. Inte så vidare modern eller upprustad men den såg ut att vara i bra skick. Han sträckte fram handen och kände på det sol och väderbitna timret innan kan hörde ett svagt läte.

Med snabb blick vände han sig mot ena gaveln där ljudet kom ifrån. Han gick med lugna steg tills han rundade knuten och fick se en ung kvinna stå med rumpan i vädret och rensade ogräs.

Det var då ingen dålig syn, tänkte han och lutade axeln mot gaveln.

"Helvete." muttrade Isabella när hon tog ett stadigt om roten på den meterhöga tisteln som envisades med att sitta som sten i backen.

Hon trodde att det skulle bli en enkel uppgift att rensa i rabatten runt plattsättningen. Det såg inte ut att vara så mycket men efter tre timmar av obarmhärtigt slit med svetten som rann och en kropp som ömmade kände hon att det skulle att ta betydligt längre tid än hon trott. Men hon hade inte bråttom.

Hon torkade sig i pannan och vände upp blicken mot himlen.

"Behöver du hjälp?"

Hon skrek till och vände sig om så snabbt att hon föll baklänges rakt ner i rabatten som hon nyss rensat i. Herregud, var kom han ifrån? Varför hade hon inte hört honom komma? Hon hade lärt sig under sina veckor på flykt att alltid vara medveten om sin omgivning.

Zack ryckte till när hon skrek och såg när hon ramlade baklänges i rabatten. Han skyndade sig fram men hon kröp nästan undan honom när han närmade sig. Det var inte hans mening att skrämma henne men hon såg så harmonisk ut när hon stod mitt bland alla blommor och han ville inte störa henne i första taget, och han hade njutit av synen, det måste han medge.

"Förlåt, det var inte mening att skrämma dig." sa han och räckte fram sin hand.

Hon tittade på honom med uppspärrade ögon men tog inte hans hand. Hon satt som orörlig framför honom och bara stirrade.

Trots hennes chockade min och uppspärrade ögon med svetten som låg som ett blankt täcke över den hud som syntes såg han att hon var vacker, otroligt vacker. Och ung. Hon kunde inte vara mer är 25 år, tänkte han. Håret var uppsatt i en slarvig knut mitt på huvudet men några blonda lockar som hade letat sig fram och ramade in det nätta ansiktet. Nötbruna ögon, han kunde se att när dom inte var uppspärrade av chock var dom nog oerhört sensuella. Han kände hur det högg till i magtrakten. Det var inte rätt tillfälle att börja utforska den plötsliga känslan av lust som nu forsa fram i hans kropp.

Isabella sa ingenting. Hon bara stirrade på den långe mannen som nu stod och tornade upp sig över henne med en framsträckt hand. Han såg snäll ut men det hade lurat henne förut. Hon hade inte sett några andra hus i närheten men han kanske var en granne.

Hon reste sig upp på skakiga ben, utan att ta hans hand och borstade bort lite jord på dom slitna jeansen.

"Är du okej?" frågade han med mjuk röst och stoppade ner den utsträckta handen i sin ficka.

Rösten lät så spinnande len att hon rös av välbehag av den mörka och något hesa rösten. Hon måste även erkänna att dialekten gjorde sitt. Hon nickade försiktigt men vågade inte se upp på honom.

"Jag heter Zack och är polis här i byn."

Hon hörde sig själv flämta till men försökte dölja det med en lätt hostning. Herregud, han var polis. Men varför var han här? Hade David redan hittat henne? Måste hon fly igen, redan efter några få dagar? Det kunde inte vara möjligt!

"Och vad heter du?" frågade han och rynkade på ögonbrynen medan han granskade henne.

"Isabella." sa hon tyst. Han visste inte vad hon hette, då kunde hon inte vara hittad, tänkte hon. Om han hade vetat vem hon var så borde han väl bara ha plockat in henne.

"Isabella. Vackert namn." fortsatte han och lade armarna i kors över bröstet och genast såg han betydligt mycket större ut.

"Vad... vad ville du?" frågade hon försiktigt och vände blicken upp mot honom bara för att se ett leende växa sig fram på hans läppar så det ilade till djupt inne i hennes kropp.

"Inget speciellt, jag ville bara träffa vår nyaste invånare. Jag har förstått att du har flyttat hit."

"Det stämmer. Du kan få se kontraktet om du vill." sa hon snabbt men han bara skrattade till.

"Det behövs inte. Men jag måste erkänna att jag är nyfiken. Var kommer du ifrån?"

Isabella kände hur pulsen ökade igen. Hon förstod såklart att hon någon gång skulle behöva prata med någon. Men hon hade inte varit beredd på dom eventuella frågor om hennes bakgrund.

"Jag har mycket att göra, så..." började hon försiktigt när hon såg hur hans leende försvann till en frågande min. Helvete. Hon måste komma på en bra historia om var hon kom ifrån och varför hon var här.

Zack granskade henne ytterligare. Hon skakade fortfarande, det såg han, och han hörde hur hon darrade på rösten när hon pratade. Han såg också att hon försökte dölja det utan att lyckas. Vad var hon rädd för? Var hon i kläm med rättvisan eller var det män i största allmänhet som hon ryggade undan. Tanken fick det att hugga till i bröstet men han bestämde sig för att ta det försiktigt fram. Det såg ut som om minsta vindpust skulle få henne att rasa ihop.

"Om det är något så är det till mig som du ska ringa. Det är en liten by så jag antar att vi lär stöta på varandra framöver." sa han varsamt och räckte henne ett av sina kort med hans direktnummer.

Hon nickade men sa inget mer.

"Vi ses Isabella, välkommen hit till vår by."

Han tyckte sig höra ett litet tack när han vände sig om och började gå tillbaka till bilen. Det var inte sista gången han skulle åka förbi stugan. Det var något med henne som fick det att gnaga i magen och han hade inte blivit just den polis han var om han inte tyckt om att lägga pussel. Isabella var nog ett pussel med tusen bitar. Han satte sig i bilen och tänkte att det gällde att hitta kanterna innan man jobbade sig mot pusslets mitt. Han såg framemot det.