Farlig förälskelse

45

Nästa eftermiddag gick Zack in på det lilla caféet i stan. Det kändes nästan som om han svävade på moln. Hela natten och förmiddagen tillsammans med Isabella hade varit så underbar, han kunde inte hjälpa att han gick och längtade tills nästa gång som dom skulle ses. Att få ha henne hos sig, laga mat tillsammans med henne, få sova och vakna upp med henne, allt det kändes så rätt.

"Har vi fått en ny polischef i stan?" frågade Anja och log när hon ställde fram en kopp kaffe.

"Inte senast jag kollade, hurså?"

"Jag tycker mig inte känna igen den här mannen som står framför mig, du strålar och ser så lycklig ut. Det klär dig."

"Äh, lägg av." mumlade han men log när han tog första klunken av det heta svarta kaffet.

"Så, var har du lilla frun då? Jag har inte sett henne sedan i lördags."

"Hon är väl hemma, jag släppte då av henne där i morse."

"Nämen, är det skvaller från självaste polischefen?"

"Alltså, vad är det med alla häromkring?"

"Vadå? Klart att alla är nyfikna. Men du, är det officiellt nu då eller?"

"Vilket då?"

"Men du och Isabella såklart!"

Zack log och tog en ny klunk av kaffet.

"Jag tror bestämt att min lilla rast är över." sa han belåtet och räckte över koppen.

"Kom igen nu, berätta!"

"Nix, vi ses." fortsatte han och blinkade flörtigt så Anja skrattade till och skakade på huvudet.

"Du vet att jag ändå kan ta reda på allting!" ropade hon efter honom men han bara skrattade.

När han kom ut i den varma sommarluften tog han ett djupt andetag. Kanske hade hon ändå rätt, han var gladare. Fast var det så konstigt egentligen? Han hade en helt fantastisk kvinna och var mer än tillräckligt tillfredsställd sexuellt, det kunde fan inte bli så mycket bättre, tänkte han och såg sig omkring.

Han leende falnade något när han såg Aaron komma gående med snabba steg mot honom. Han hade inte sett skymten av honom sedan han hade bett Aaron om hjälp.

"Zack!" ropade Aaron och småsprang dom sista stegen tills dom stod rakt framför varandra.

"Hej, du, jag var förbi stationen men Mattias sa att du var ute. Jag skulle behöva prata med dig." fortsatte han.

"Om vad?" frågade Zack kort, nästan onödigt kort men det var rätt åt honom.

"Kom igen nu för fan, om Isabella såklart!"

"Vi har inget att prata om angående henne, vi ses."

Zack tog ett långt kliv och rundade Aaron som snabbt var framme och greppade tag om hans arm.

"Lyssna nu på mig, jag ska hjälpa dig, okej? Jag ska hjälpa Isabella så kan vi gå någonstans där vi kan prata ostört?"

Zack visste inte riktigt vad han skulle tro. En sten föll från bröstet, det måste han erkänna, för utan Aarons hjälp skulle allt bli så mycket svårare.

"Okej, vi kan prata på station."

Dom gick kvarteret bort under tystnad och kanske var det lika bra det. Zack hade ingen aning om av han skulle säga, eller han ville inte säga något som kunde höras av andra öron än deras.

"Tjenare." sa han kort till Mattias som tittade upp något förvånat från sin datorskärm.

"Är det en hemlig klubb ni har i förhörsrummet?" frågade Mattias och skrattade till men tystnade fort när Zack gav honom en hård blick.