Farlig förälskelse

36

Isabella stod länge i duschen och bara njöt. Hon kände sig så lycklig att hon ville sjunga, ville hoppa och jubla. Zack ville fortfarande vara med henne, han ville hjälpa henne. Äntligen en strimma av hopp om att det kanske skulle lösa sig, hon ville tro på det iallafall. Om någon kunde hjälpa henne så var det Zack. Men det var inte bara därför hon kände sig så glad. Hon skulle snart få träffa honom igen.

Hon klev ur duschen och skyndade sig fram till köksfönstret. På andra sidan sjön såg hon huset som hon snart skulle få sig en närmare titt på. Hon hade ändå lärt känna Zack men det skulle bli så spännande att få se hur han hade det hemma, säkert var allt nytt och jättefint, tänkte hon och log. Huset var trots allt inte speciellt gammalt men från hennes köksfönster kunde hon se att det inte såg ut som dom nya moderna villorna som byggdes i Stockholm, det såg mer hemtrevligt ut, mysigt och säkert byggt i timmer, precis som hennes. Lite som en fjällstuga, tänkte hon och virade handduken om håret.

Tidigare, när hon varit påväg hem från stan hade hon stannat och köpt lite nya underkläder och en ny klänning. Inte som den hon hade haft på midsommar men den var somrig och söt. Perfekt vardagsklänning för en middagsdejt en varm sommarkväll.

Hon gick tillbaka till badrummet och torkade bort imman från spegeln innan hon kramade ut det kvarvarande vattnet hur håret. Även fast det fortfarande var blött så lockade sig det blonda hårsvallet långt ner längs med ryggen, hon älskade verkligen sitt hår, älskade att låta lockarna leva sitt eget liv.

Med ett leende på läpparna sträckte hon sig efter en burk hudkräm och började metodiskt smörja in sig med vana rörelser. Hon såg verkligen framemot kvällen, både middagen men också... hon kände hur det hettade till om kinderna och pirret sög till i magen bara hon tänkte på det. Sex. Hett sex med Zack. Förra gången hade varit helt otrolig och hon längtade verkligen efter att få känna honom nära igen.

Hon tänkte på hur mycket som hade förändrats under dom veckor som hon hade bott här. Hon hade aldrig räknat med att träffa någon, ville inte träffa någon men så hade Zack kommit in i hennes liv och han var inte bara någon, han var speciell. Det pirrade till i magen igen, hon var verkligen förälskad och nu när hon hade berättat sanningen för honom så kändes allt så mycket lättare. Hon behövde inte längre vara orolig för att råka säga något som skulle avslöja henne. Nu visste han vem hon var och han ville fortfarande vara med henne, hoppades hon. Men Zack kändes inte som en person som bara ändrade sig från ena stunden till den andra, han hade sagt att han ville ha henne och det trodde hon på. Hon trodde på honom.

När hon var klar i badrummet gick hon ut till sovrummet och satte på sig dom nya underkläderna och klänningen. Hon sneglade på hennes lilla armbandsur som låg på nattduksbordet och såg att klockan redan hunnit bli halv fem. Frågan nu var vad hon skulle hitta på för att få tiden att gå fortare, hon längtade verkligen efter honom, väldigt mycket.

Zack hade skakat av sig den värsta ilskan, ingen idé att lägga ner mer energi på det nu men han kände sig väldigt besviken på Aaron. Fast varför skulle han vara det egentligen? Det var en svår situation, det visste han, kanske till och med farlig, men han hade hoppas på, nästan räknat med, att kunna få Aarons hjälp.

Han tänkte på Isabella och sneglade på klockan. Snart fem. Han hoppades att hon längtade lika mycket som han. För det gjorde han verkligen, han längtade efter henne. Kyssen dom hade delat i förhörsrummet hade inte räckt på långa vägar för att dämpa den våldsamma ström av begär som han kände efter henne. Emelie, tänkte han och skakade på huvudet. Även om hon hette Emelie så hade han svårt att tänka sig henne som någon annan än Isabella.

Han stängde av datorn och reste sig upp, han hade några saker han behövde ordna med innan han körde ut till henne. Nog för att han var rätt ordningsam av sig men han hade inte städat men det fick vara, hon skulle inte komma hem till honom för att kolla om det var dammtorkat överallt. Att bjuda hem henne på middag hade varit ett spontant infall och han ångrade sig inte en sekund, han kunde knappt vänta.