Farlig förälskelse

20

Stockholm, två och ett halvt år tidigare.

David, David, David. Hennes älskade David.

"Så, vad ska ni turturduvor hitta på idag då?" frågade Cilla med stygn av avundsjuka i rösten.

"Jag vet inte, det skulle bli en överraskning. Åh Cilla, jag är så kär. Jag trodde inte att man kunde bli såhär kär!" sa Emelie och lutade sig tillbaka i fåtöljen och suckade drömskt. Det kändes som om hon levde i en ständig rosa dimma av lycka och kärlek.

"Jag vet och jag ser det på dig, du fullkomligt strålar. Jag avundas dig en smula men jag är så glad för din skull. Det gör det inte sämre att han är hur snygg som helst, och rik."

"Jag är inte ute efter hans pengar och det vet du, men det är klart, jag klagar inte över presenterna han har gett mig."

"Det kan jag tänka mig, jag hade dödat för dom där diamantörhängena du fick senast ni var ute."

"Han vet att han inte behöver ge mig några presenter, jag älskar honom så mycket att det nästan gör ont, men ja, det är kul att bli bortskämd." fortsatte Emelie och skrattade till medans hon snurrade på diamantarmbandet hon hade fått tillsammans med örhängena.

"Om ni gifter er får du inte glömma att det är tack vare mig som ni två träffades."

"Herregud, vi ska inte gifta oss, jag menar vi har bara känt varandra i några månader."

"Säg inte det, innan du vet ordet av så kanske han står där på knä och friar."

"Drömma går ju. Men åh, det har typ inte slagit mig att han kanske kommer att fria snart, hur kan jag ha missat det? Jag menar vi älskar varandra så naturligtvis skulle jag säga ja om han frågade. Men tror du verkligen att han kommer att göra det? Jag skulle typ dö, tänkt dig att få prova brudklänningar och välja blommor. Fast jag vill ha allt vitt, vitt och silver. Du skulle självklart vara min brudtärna. Allvarligt, tänk om..."

"Lugna dig, som sagt, han älskar dig och du älskar honom, klart han kommer att fria till dig. Det är så det fungerar i hans kretsar, dom träffar någon snygg tjej, gifter sig och lever drömlivet. Fast det är klart, beter du dig som en galning lär han lägga benen på ryggen och springa allt han kan."

"Du har helt rätt. Jag måste skärpa mig, herregud, han har inte ens friat än. På tal om något helt annat, det var synd att det inte blev något mer med Joakim, ni passade bra ihop."

"Äh, så bra passade vi inte ihop, vi hade inget gemensamt. Visst, bra sex och mysiga middagar, varken mer eller mindre. Men vi skildes åt som vänner. Inga hjärtan krossades."

"Men ni träffades ändå rätt länge, blev du aldrig kär i honom?"

"Nej egentligen inte, vi hade väl inte den där riktiga gnistan mellan oss. Du känner mig, jag är helt igenom storstadsbrud som gillar nattklubbslivet och shoppa medans han gillar äventyr, du vet typ klättra i berg eller hoppa fallskärm och såna saker, inte min grej precis."

"Oj, jaha det visste jag inte. Men längtar du inte efter att bli kär, kär på riktigt?"

"Jag vet inte, kanske, men det är inte så att jag desperat letar efter drömprinsen."

"David är verkligen min drömprins, han har precis allt jag någonsin kunnat drömma om."

"Jag vet gumman och snart har du ringen på fingret. Ni är helt perfekta för varandra."