Farlig förälskelse

27

Isabella kunde inte minnas senast hon hade ätit så mycket. Det hade inte varit någon liten hamburgare men den hade varit så god att hon ätit tills det inte fanns något mer kvar på tallriken.

"Jag tror att jag spricker." stönade Zara och lutade sig tillbaka med en djup suck.

"Men det var väldigt gott." sa Isabella och skrattade till.

När alla tallrikarna var helt tomma kom mannen som serverat dom fram och log.

"Smakade det bra mina damer?"

"Absolut, som alltid, det var helt perfekt!" sa Zara och log flörtigt tillbaka. Hade det inte varit för att mannen med god marginal hade passerat 60 år skulle Zara och han kunnat vara ett kärlekspar, vilket kändes skumt nu när hon tänkte på det, så hon skakade lätt på huvudet för att få bort den ovälkomna bilden av dom två tillsammans. Usch.

"Du min sköna, det första gången du är här så jag hoppas att du tyckte om det och att du kommer tillbaka." sa mannen och vände blicken mot Isabella som snabbt harklade sig.

"Det kommer jag absolut att göra, det var jättegott."

"Det låter bra, jag bjuder på det här." fortsatte han och blinkade med ena ögat innan han vände tillbaka till disken.

"Är alla här i byn lika snälla?" frågade Isabella när hon vände blicken mot tjejerna igen.

"Äh, vi har några riktiga rötägg men dom flesta här ser efter varandra, det blir lätt så när alla känner alla."

Hon nickade och vände blicken ut genom fönstret. En dag kanske hon också skulle bli en av dom, på riktigt, inte bara deras nyaste invånare som hon fått höra så många gånger. Hon hoppades det, hon älskade redan det här stället och hon älskade lugnet. Utanför fönstret gick några pensionärer och några enstaka promenerade med sina hundar eller strosade runt med barnvagn. Ingen stress eller rusning. Lugn, ja, det var verkligen ett lugn här och det fick henne att slappna av.

Isabella ryckte till när en hög signal sköt genom luften. En ringsignal, tänkte hon och skakade på huvudet. Hade hon varit utan så länge att det kom som en chock när det ringde i någons mobil?

"Tjena brorsan." svarade Zara och Isabella kände hur pulsen ökade. Zack.

Hon hade inte pratat med honom sedan den morgonen hemma hos henne och blev genast påmind om vad hon skulle behöva göra. Var hon redo? Nej. Skulle hon någonsin bli redo? Knappast. Men hon hade inget val, bara den plötsliga påminnelsen av honom fick det är värka och hetta till i kroppen av längtan. Hon saknade honom. Väldigt mycket.

När Zara lagt på väntade Isabella med spänning på att få höra vad dom hade pratat om. Hade han nämt henne? Saknade han henne? Fast varför skulle han i så fall säga det till sin syster?"

"Åh jag blir så sjukt avundsjuk!" sa Zara med en djup suck och stoppade tillbaka mobilen i fickan.

"Vad ville han?" frågade Anja och Isabella kände hur hon spände hela kroppen.

"Han ville ha tillbaka sitt tält, tydligen ska han och Aaron åka upp och fiska över helgen."

"Fiska?" frågade Isabella något besviket.

Så, Zack hade inte nämnt henne. Inte för att han hade någon anledning till det men hon hade ändå hoppats på att han skulle ha nämnt henne, sagt något om henne åtminstone. Fast åter igen, varför skulle han göra det till sin syster? Den insikten tände en liten gnista av hopp om att han kanske saknade henne ändå.

"Ja, dom brukar göra det iallafall en gång om året nuförtiden, förr var dom jämnt uppe och fiskade fjällröding. Det är jättekul och röding är bland det godaste som finns."