16

1.2K 28 0
                                    

Isabella satt ute i en av dom gamla stolarna och blickade tomt ut bland ingenting. Blommornas färger sprakade, fjärilar och humlor surrade nöjt bland nektar men det var knappt så att Isabella såg något av det vackra omkring henne. Alla hennes tankar låg på om hon skulle gå på den där festen eller inte, som var imorgon.

Hundra gånger hade hon sagt nej till sig själv men så hade hon börjat tänka på Zack och tvivlet hade fått henne att fundera över alla starka anledningar att inte gå. Inte bara det att hon inte kände sig redo att ge sig ut bland folk, vilket var ett ganska starkt argument, men hon hade inget med sig för att gå på fest. Hon kunde ju inte gå dit i sina jeans och blekta tröja. Det betydde att hon då måste bege sig in till stan och handla. Hon skulle behöva en ny klänning, nya skor och kanske lite smink. Hon hade inte sminkat sig på flera veckor men skulle hon gå på den där festen måste hon väl anstränga sig lite. Men hon skulle inte gå. Eller?

Isabella suckade högt och reste sig upp. Det kanske var lika bra att åka in till stan och köpa allt som kunde tänkas behövas. Även om hon inte gick på den festen var det bra saker att ha. Hon skakade lätt på huvudet, det var inte alls bra saker att ha. När skulle hon få användning av en klänning här uppe om inte för att gå på festen? Någonstans långt inne i henne kände hon en längtan att få bära en vacker klänning. Köpa onödigt dyra och vackra skor, till och med att få spendera tid med att göra sig i ordning och sminka sig så som hon gjort tidigare, det hade varit en naturlig del av hennes liv. Den delen av hennes förra liv hon faktiskt saknade. Hon saknade Cilla, hennes äldsta och bästa vän, alla deras kvällar som dom klätt upp sig och gått ut.

Det snörde sig i halsen av tanken på hennes vän. Hon hade skickat ett brev, mejla eller smsat hade hon inte vågat ifall att David skulle ha bevakat henne, om att hon skulle resa bort ett tag. Hon hade inte sagt vart eller hur länge, vad annat kunde hon ha gjort eller sagt? Hon ville inte att Cilla skulle oroa sig eller kontakta polisen. Cilla älskade David men hon visste inte vad han hade gjort, det monster han egentligen var och sedan hon och David gift sig hade inte Cilla längre varit en så självklar del av hennes liv. Det var också Davids fel. Hur många gånger hade hon inte ursäktat sig inför Cilla att dom knappt hunnit träffats? Cilla, som avundades henne för att hon varit så lycklig och kär, hade bara skrattat bort det och sagt att hon förstod att äktenskapslivet var något helt annat, ett helt nytt liv. Och det hade hon väl inte helt fel i men det var ett liv Isabella aldrig ville ha tillbaka.

Isabella tog bilnycklarna och satte sig i bilen. David skulle inte få förstöra för henne något mer. Hon skulle gå på festen och hon skulle köpa en ny klänning, ett par nya skor och hon skulle ha roligt med sina nya vänner. Okej, Zack var väl den enda hon kände men hon hade pratat med tjejen på caféet och hon kanske också skulle vara där. Om inte annat skulle hon skaffa sig nya vänner. En gång i tiden hade hon varit bra på det, bra på att träffa nya människor så det skulle gå bra nu med, bestämde hon sig för.

Fylld med mod körde hon in och parkerade på det lilla torget i stan. Modet svek en aning när hon klev ur bilden och såg sig omkring. Kunde hon ens hitta en klänning och skor här? Hon hade aldrig tänk på det och att handla på nätet var ingen idé, hon hade inte ens en dator eller telefon. Eller någon postadress för den delen.

Hon låste bilen och började gå längs med huvudgatan. Längre ner såg hon en affär som var skyltat med kläder. En affär, tänkte hon och log. Det var säkert där alla i byn handlade om dom inte handlade på nätet.

Hon gick dit med en pirrande känsla i kroppen, hon hade knappt handlat något nytt på flera veckor annat än den nödvändigaste så det skulle inte spela någon roll vad det var för typ av kläder, hon skulle hitta något nytt och det skulle bli helt perfekt.

Farlig förälskelseTahanan ng mga kuwento. Tumuklas ngayon