Farlig förälskelse

52

Isabella vaknade av att solstrålarna letade sig in genom dom stora fönsterna. Hon sträckte på sig och kände direkt att hon var ensam i sängen. Hon blinkade snabbt några gånger för att hitta fokus och rullade sedan över där Zack hade legat - det doftade Zack. Hon kramade om hans kudde innan hon satte sig upp på sängkanten.

En annan doft fyllde hennes sinnen när hon sträckte sig efter sin tröja och gick ut till köket. Hon såg när Zack hällde upp rykande svart kaffe i två muggar och log.

"Godmorgon." sa hon och släntrade fram till köksön.

"Godmorgon själv min vackra, jag hade tänkt överraska dig med kaffe på sängen men jag antar att det här går lika bra." sa han och räckte henne en av kopparna innan han gick fram och gav henne en öm kyss.

"Tack, du är verkligen för bra för att vara sann." fortsatte hon och smuttade på det heta kaffet.

"Kom ihåg den känslan för när du bor här så kommer du nog tycka att jag är rätt slarvig av mig, jobbar mycket - ofta sena kvällar och att jag är rätt tråkig som nöjer mig med att tillbringa mina lediga kvällar med att titta på film."

"Vi får väl se." sa hon och blinkade flörtigt när hon gick fram till dom stora fönsterna som vette ut mot sjön.

"Jag pratade nyss med Zara, jag tänkte att du kan väl åka in till stan med mig när jag börjar jobba?"

"Okej, visst. När börjar du jobba då?"

"Vi måste åka om typ en kvart." sa han och tömde sin kaffekopp.

"En kvart? Vad är klockan egentligen?"

"Halv elva."

"Va? Oj, det är ett bra tag sedan jag sovit så länge."

"Jag tar det som att du trivs här, det känns bra. Men på tal om något helt annat." började Zack och ställde in sin mugg i diskmaskin och lutade höften mot diskbänken.

"Jag hade tänk ge den till dig för ett tag sedan men det har alltid fallit ur minnet."

"Vadå?"

"Jag har köpt en mobil till dig." fortsatte han och räckte över en liten men kompakt låda.

"En mobil? Varför då? Jag menar mobiler går att spåra..."

"Inte den här. Det är en enkel kontantkortstelefon, helt utan internet eller andra finesser. Det enda som fungerar är väl att ringa och smsa. Men jag köpte den för att du skulle kunna ringa mig när jag är på jobbet om det skulle hända något."

"Men..."

"Lyssna bara, jag har lagt in mitt mobilnummer och numret till vår interna telefon på stationen. Jag har även lagt in Zaras och Aarons nummer."

"Jag uppskattar omtanken men jag behöver ingen mobil, jag är säker här, det vet du."

"Det skulle kännas bättre om du hade en, snälla? För min skull?"

"Okej, men det känns väldigt onödigt."

"Du behöver inte använda den om du inte vill, men ha den alltid nära dig."