Farlig förälskelse

50

David klev ut ur sitt privatplan på Kiruna Airport och tog ett djupt andetag i ett försök att kontrollera den ilska han byggt upp sedan han fått det där samtalet från Joakim.

Även om det kändes osannolikt att det varit just Emelie som Joakim hade sett så var det de första spåret efter henne på flera veckor eller närmare bestämt månader. Om det nu var så att hon befann sig där, ja då skulle han... Han fick knyta nävarna hårt i sidan för att inte drämma dom rakt in i flygplansdörren.

Emelie var vacker som få och lätt att känna igen så Joakim borde väl knappast ha ringt honom om det inte varit hans Emelie som han hade sett? Den tanken fick blodet att koka inombords. Vad fan gjorde så hon långt upp i Norrland? Det fanns ju ingenting där och hon var oduglig i skog och fjäll. Den enda förklaringen för hennes dumdristiga beteende var att hon hade försökt lämna honom. Den tanken fick honom att knyta händerna ännu hårdare och bita ihop käken så hårt att det kändes som om tänderna skulle klyvas mitt i tu.

Trodde hon verkligen att han inte skulle hitta henne? Om hon nu befann sig där, tänkte han och kände hur tålamodet började tryta. Men det skulle han snart få veta, om hon befann sig där så skulle han hitta henne. Hon skulle inte kunna gömma sig för honom länge till. Han skulle finkamma området och när han väl hade hittat henne, för det skulle han göra - var hon än befann sig, så skulle han föra henne hem. Se till att hon aldrig skulle kunna göra något så idiotiskt igen. Hon skulle aldrig kunna lämna honom. Förstod hon inte det?

Med väskan stadigt i handen gav han en vink till piloten och fortsatte över mot ankomsthallen. Vilken patetisk liten flygplats, tänkte han när han klev in och såg sig omkring efter disken för biluthyrningen. Han hade bokat en hyrbil då det säkert skulle ta någon timme att ta sig till den by där Joakim trott att han hade sett Emelie.

När han plockat ut bilen knapprade han in namnet på byn i bilens gps och rullade ut från flygplatsen. Enligt vägbeskrivningen skulle det inte ta längre än drygt två timmar att komma fram. Två behövliga timmar för att gå igenom den plan han hade satt upp för sig själv. Hon hade lyckats rymma från honom en gång och det misstaget skulle han inte låta hända igen. Han gjorde sällan misstag men Emelie hade lurat honom och det skulle hon straffas för. Man lurade inte någon som David Hammarstedt, tänkte han och svängde ut på riksväg E10 västerut.