Farlig förälskelse

11

Det var Zacks förmiddag att patrullera på gatorna. Han tyckte om att gå runt och prata med folket i byn. Många av dom hade han känt hela livet så det blev aldrig riktigt som att han jobbade när han var ute. Vilket gjorde att han älskade jobbet ännu mer.

När han kom in längs med gågatan kunde han inte låta bli att le åt den stillsamhet som låg där. Det var en lugn förmiddag och det var han tacksam för. Dom senaste nätterna hade han haft ovanligt svårt att sova och det blev inte lättare på dagarna. Hans tankar återvände alltid till Isabella hur mycket han än försökte att inte tänka på det, tänka på henne.

Zack gled in på byns lilla café och gick fram till disken. Dagens tredje kopp kaffe skulle inte sitta fel så han lutade sig med höften mot disken och log när Anja kom fram med ett stort leende. Han hade alltid gillat henne. Vid ett svagt tillfälle när han var 17 år och hon bara 14 år hade hon åkt med honom på hans moped och dom hade kyssts vid hennes brevlåda. Båda två hade redan då insett att dom passade mer som vänner än något annat så dom hade skrattat och sedan glömt bort den lilla incidenten och inte kyssts någon mer gång sedan dess.

"Hej älskling." sa Anja glatt och lutade sig mot disken precis som Zack gjort.

"Är du en darling och ger mig en kopp kaffe?" frågade Zack och blinkade åt henne så hon skrattade till och ställe en kopp framför honom och hällde upp det svarta guldet som fick alla hans sinnen att spinna.

"Hur är det med dig Zack? Jag tycker du ser ovanligt sliten ut, problem?"

"Inte direkt problem, sovit dåligt bara. Jag skyller på dom ljusa nätterna."

"Det har aldrig varit ett problem för dig tidigare. Jag antar att ljusa nätter kan refereras till en liten ljus kvinna som har flyttat hit?" fortsatte Anja och flinade när Zack rynkade på ögonbrynen.

"Ibland vill jag bara flytta härifrån. Är det vad alla tror, att jag svansar efter Isabella?"

"Där ser du, jag sa aldrig att det var henne jag menade. Det finns många ljusa kvinnor här i byn Zack men jag är glad över att höra att skvallret stämmer, grattis."

"Lägg av, jag svansar inte efter henne. Varför tror alla det?"

"Du åker ut till henne med mat. Du blir helt till dig så fort någon nämner henne, utan att ens nämna henne vid namn så är hon den första du tänker på. Alla i den här byn är födda med ovanligt stora ögon och öron. Det vet du lika bra som jag och skvaller sprider sig snabbt."

"Skvaller som inte stämmer, jag svansar inte efter henne. Jag har hjälpt henne med elen för att jag kan och jag handlade mat åt henne en gång eftersom hon inte hade något hemma just för att elen inte var igång. Jag ville bara att hon ska känna sig välkommen, det är allt."

"Om du säger det så." mumlade Anja och fyllde på hans redan tomma kaffekopp.

"Men hon är väldigt söt, eller man kanske skulle säga vacker i hennes fall. Otroligt vacker till och med." fortsatte hon och log när Zack stannade med kaffekoppen i luften och såg nyfiket på henne.

"Så du har träffat henne?" frågade han och tog varsamt en klunk.

"Nej, men jag lär få göra det snart för hon är på väg in hit."

Zack satte bokstavligen det heta kaffet i halsen och svor till när han tog en servett och torkade upp det utspillda kaffet på disken. Han hörde den lilla klockan på dörren plinga till och utan att vända blicken mot dörren så visste han att det var hon. Isabella. Hela rummet fylldes med något han inte kunde identifiera och sedan mötte han Anjas blick när hon roat höjde på ögonbrynen och bet ihop läpparna som om hon försökte att inte skratta.