Farlig förälskelse

24

Zack hade vaknat av att Isabella inte längre låg i hans famn. Först hade han känt sig desorienterad, som om han hade drömt alltihopa, innan han insett att han faktiskt låg i hennes säng och att hon antagligen bara var på toaletten. Han sträckte sig efter mobilen och såg att klockan visade 05.37. Han gnuggade sig över ansiktet innan han satte sig på sängkanten. Han kände sig sträv i munnen och längtade efter ett glas kallt vatten.

Han reste sig upp men brydde sig inte om att ta på sig några kläder. När han lämnade sovrummet kände han vinddraget från altandörren och hjärtat började slå hårdare. Tänk om det hade hänt henne något medans han sov. Han skyndade sig fram och andades ut när han såg henne sitta där, uppkrupen i en av dom gamla stolarna. Han kunde inte låta bli att le åt hennes uppenbarelse där hon satt i en stor tröja med rufsigt hår och blickade ut över sjön, djupt insjunken i något. Det var så stilla och rofyllt, och hon var bland det vackraste han någonsin hade sett, tänkte han och klev ut i den svala morgonluften.

"Hej där." sa han så mjukt han kunde men hon hoppade till ändå.

"Jag hörde inte att du kom."

Fast hon hoppat till, det kunde vem som helst ha gjort, så var han glad att hon inte blivit skrämd som första gången dom mötts utan hon log mot honom, varm och inbjudande, och när hon insåg att han var naken höjde hon något roat på ögonbrynen.

"Jag ser att kylan inte påverkar dig." fortsatte hon och skrattade till vilket fick honom flina malligt.

"Inte nämnvärt, nej." sa han och satte sig i den andra stolen.

"Kunde du inte sova?" fortsatte han och fångade en av hennes lockar mellan sina fingrar.

"Jodå, men jag vaknade och kände mig helt utvilad."

"Klockan är typ halv sex."

"Ja, visst är det fantastiskt." sa hon drömskt, vilket fick honom att skaka på huvudet och skratta till.

"Jag älskar den här platsen. Att kunna sitta här i tystnaden och se ut över sjön innan allt har vaknat." fortsatte hon och suckade nöjt.

"Det förstår jag. Jag brukar göra samma sak om jag har haft nattskiftet eller bara känner mig ovanligt morgonpigg."

Det fick Isabella att vända blicken mot honom igen och rynka nyfiket på pannan.

"Brukade du vara här? Innan jag flyttade hit?"

"Nej, inte direkt. Jag har faktiskt aldrig varit in i den här stugan innan jag träffade dig."

Hon höjde på ögonbrynen och det såg ut som om hon väntade på att han skulle fortsatte men han bara log.

"Ser du huset på andra sidan sjön?" frågade han och pekade.

"Ja, jag har undrat vem som kan ha valt att bo sådär. Jag har sett att det lyser i fönstret ibland så någon måste väl bo där permanent antar jag, eller?"

"Jo, det har du rätt i och denna någon sitter här bredvid dig."

"Va?"

"Ja, det är mitt hus."

"Allvarligt? Bor du där? Helt själv? Det hade jag aldrig trott om dig. Såklart förstod jag att du bodde någonstans men varför just där och inte närmare stan?"

"Ja du, jag köpte marken och byggde huset för två år sedan. Jag ville slippa nyfikna grannar och jag trivs med tystnaden, precis som du."

"Men du har ingen som du måste gömma dig för." mumlade hon men så fort orden lämnat hennes läppar slog hon handen för munnen och såg oroligt in i Zacks ögon.