Farlig förälskelse

07

Isabella stod och stirrade in i det stora proppskåpet. Hur i hela helvete skulle hon få igång elen, tänkte hon bistert. Det var stora runda saker med en massa kablar överallt och tänk om hon gjorde fel, då skulle kanske hela huset brinna ner.

Förr hade hon bara behövt ringa ett samtal så hade det kommit någon som kunde fixa allt åt henne men nu var hon själv, helt själv och hade inte den blekaste aning om vad hon skulle göra. Även om hon hade känt någon här som hade kunnat hjälpa henne så hade hon ingen telefon och hon tänkte inte skaffa en heller.

Hon vred på en av dom stora propparna och kände en liten stöt så hon backa instinktivt bakåt och suckade. Hon skulle behöva be om hjälp. Säkert kunde hon fråga någon inne i stan om en elektriker i närheten som kunde komma ut och hjälpa henne men det tog emot. Hon ville inte ha folk som sprang omkring här ute men vad hade hon för val? Svälta och frysa eller stå ut med en människa i fem minuter. Valet var inte svårt så med en smäll stängde hon igen skåpdörren och gick tillbaka till huset för att hämta bilnyckeln.

Zack satt tillbakalutad på sin kontorsstol och stirrade in i dataskärmen. Han hade ingen aning om vad han egentligen höll på med. Det enda han kunde tänka på var att åka ut till stugan, ut till Isabella. Han ville träffa henne igen, konstaterade han för hundrade gången.

"Problem chefen?" frågade Mattias när han kom insläntrande genom entrédörren. Zack höjde ögonbrynen och vände blicken mot honom.

"Inte direkt. Allt lugnt på stan?"

"Det är det, förutom skvallret om att vår nyaste invånare strosar runt längs med gågatan. Söt tjej."

Zack kände hur pulsen ökade så han nästan flög upp ur stolen.

"Är hon inne i stan? Var då?"

Mattias lutade sig tillbaka i sin stol och höjde roat på ögonbrynen.

"Ser man på." mumlade han med ett flin på läpparna.

"Äh, håll käften." muttrade Zack tillbaka och satte sig i stolen igen.

Han kände sig något fånig över sin reaktion, det måste han medge, men han hade inte väntat sig att hon skulle vara inne i stan, inte heller att hans hjärta skulle rusa av den vetskapen.

"Så, vet du var hon är?" fortsatte han och trummade med tummen på skrivbordskanten.

"Mary sa att hon var inne på Järn & Hobby och frågade efter en elektriker. Men just nu tror jag att hon bara kollar in stan."

Zack nickade fundersamt och fortsatte trumma på skrivbordskanten.

"Jag går ut en sväng." sa han snabbt och reste sig upp. Han skyndade sig ut för att slippa höra Mattias hånskratt när han smällde igen dörren bakom sig.

Det var verkligen en liten stad, eller by som polisen hade kallat det, tänkte Isabella när hon gick längs med det man betraktade som gågatan. Med en rynka i pannan kunde hon inte minnas vad polisen hette, men hon tvivlade inte på att hon skulle stöta ihop med honom igen, han verkade vara den typen som trängde sig på. Hon skakade lätt på huvudet. Nu hade han träffat henne så kanske hans nyfikenhet hade stillnat tillräckligt för att hon inte skulle behöva ha något mer med honom att göra.

Med långsamma steg fortsatte gå med en förundran i blicken och hon kunde inte hjälpa att hon log när hon stannade och såg sig om, man kunde se hela gågatan i ett svep. Det hade hon aldrig varit med om tidigare. Men så hade hon aldrig varit på ett sådant här ställe heller. Det var helt perfekt. Hon behövde inte oroa sig för att någon skulle smyga sig på henne utan att hon märkte det eftersom det var så lite folk här så det borde vara omöjligt att bli överraskad.