Farlig förälskelse

10

Stockholm, tre år tidigare.

"Kom igen nu Emelie, det blir roligt!" sa Cilla och drog med fingrarna genom dom nygjorda lockarna i håret.

Emelie satt i den stora fåtöljen i vardagsrummet och granskade sin vän när hon ålade sig in i den snäva lilla klänningen. Dom hade festat igår och hon kände inte alls för att gå ut ikväll igen men Cilla hade propsat på att hon hade blivit bjuden till en stor fest som dom bara inte kunde missa.

Hon blundade och gnuggade sig över näsroten. Huvudvärken hade precis släppt men hon hade velat beställa en pizza och krypa upp i soffan.

"Hallå! Klä på dig så drar vi!"

Hon öppnade ögonen igen och såg på Cilla som viftade med händerna framför sig för att fånga hennes uppmärksamhet. Som om Emelie kunde missa henne om hon så försökte. Cilla strålade i en snäv svart klänning med tolv centimeter höga klackar och ett mörkt hårsvall som låg helt rätt ut med ryggen. Det fick henne att le. Kanske skulle det bli en bra kväll ändå så Emelie reste sig upp ur fåtöljen och gick fram till garderoben.

"Vad ska jag ta på mig då?" frågade hon och tog fram klänning efter klänning.

"Ta den röda klänningen, den är galet sexig och det kommer att vara många galet sexiga män på festen."

Emelie vände blicken mot Cilla och höjde roat på ögonbrynen. Hon och Cilla hade flyttat ihop när dom fortfarande gick på gymnasiet efter att Emelies föräldrar hade omkommit i en bilolycka. Dom bodde i en trea nere på Söder som Cilla fått av sina föräldrar och det var hon glad för. Hon trivdes i storstaden och ja, dom gillade att festa så det passade dom alldeles utmärkt. Dom hade känt varandra hela livet så när dom bestämde sig för att dom skulle bo ihop var det ingen som ifrågasatte det. Nu hade dom inte skolan längre men dom båda jobbade på ett litet café bara en bit från lägenheten, vilket var ännu bättre.

Den röda klänningen var verkligen sexig, tänkte Emelie när hon plockade fram den och höll upp den framför spegeln. Hon klädde snabbt av sig och tog på sig klänningen. Ett par svarta skor till det och sedan var hon igång, tänkte hon och kammade sitt långa, blonda, lätt lockiga hår. Sminkningen satt som etsad i ryggraden så det tog inte mer än tio minuter att göra sig i ordning.

När hon var klar tog hon sin lilla svarta väska och möttes av en otålig Cilla som stod och stampade i hallen. Emelie höjde lätt ögonbrynen innan hon vände sig om en sista gång för att betrakta sig i spegeln.

"Kom nu, du ser jättebra ut."

"Ta det lugnt, vi hinner." mumlade hon och målade på ett sista lager läppglans.

När hon kände sig nöjd snurrade hon ett sista varv framför spegeln innan hon stoppade ner mobilen i den lilla väskan och följde efter Cilla ut genom dörren.

Det var otroligt varmt ute när dom stod och väntade på att en taxi skulle plocka upp dom. Hon hade ingen aning om vart dom skulle åka med det lönade sig inte att fråga, när Cilla hade bestämt sig för något var det bara att hänga på.

Dom fick tag i en taxi och lämnade Söder bakom sig. Hon såg ut genom fönstret och följde trafikens snabba rytm när hon såg att dom åkte ut mot Lidingö.

"Allvarligt Cilla, ska vi till Lidingö?" frågade hon och vände sig om mot Cilla som bara flinade.

"Jag sa ju att det var en fest som vi inte kunde missa."

"Men vem fan känner du som bor på Lidingö?" fortsatte Emelie och höjde frågande på ögonbrynen.

"Äh, sluta se så förvånad ut, en kund från fiket bjöd in oss. Man tackar ju inte nej till ett sådant erbjudande, inte sant?" svarade Cilla och log så sockersött hon bara kunde.

"En kund? Vet du ens vad den här kunden heter?"

"Såklart jag vet, jag kommer bara inte ihåg det. Men snälla du, försök vara lite positiv. Det kommer bli jättekul."

"Jag är positiv, som sagt, bara en aning förvånad, det är allt. Det blir säkert jättebra."

"Såklart det blir. Så, nu verkar det som om vi är framme." sa Cilla när taxin saktade in.

Emelie tittade ut genom rutan och fick se ett stort sekelskifteshus med putsad vit fasad som kantades av träd och rabatter. Himmel, det såg helt otroligt ut. Osäkerheten satte sig som en sten i magen när hon tittade ner över sin klänning. Hon hade ingen aning om vad det var för typ av fest men nu hade hon inget annat väl än att kliva ur bilen.

Cilla hade redan betalat och stod vid husets grind och väntade. Hon tog ett djupt andetag och klev ur bilen. Hon hade iallafall Cilla med sig som var minst lika nattklubbsklädd som hon själv.

Hon tog Cillas arm så dom gick tillsammans längs den stenklädda gången som ledde dom upp mot huset.

Det hördes ett svagt läte av musik innan Cilla öppnade dörren och drog med henne in. Emelie nästan gapade. Musiken var betydligt högre där inne än vad hon först hade trott och det var fullt med folk överallt.

"Känner du någon av dom här människorna?"

"Känner och känner, men jag känner igen han som bjöd in oss, kom så presenterar vi oss." sa Cilla och tog ett hårt grepp om Emelies hand innan dom korsade det stora rummet som låg intill den uteplats där dom flesta hade samlats.

Emelie tittade sig storögd omkring på alla människor dom passerade och kunde konstatera en sak, dom flesta var betydligt äldre än henne och Cilla.

Dom närmade sig en grupp män som stod ute på terrassen men varsin öl i handen. Emelie kände själv att hon var helt torr i munnen så en öl hade inte suttit fel. En av männen vände sig om mot dom och log när han fick syn på Cilla.

"Du kom!" sa han glatt till Cilla och kramade om henne innan han vände blicken mot Emelie och synade henne uppifrån och ner. Det hettade till om kinderna men hon försökte sig på ett vänligt leende.

"Jag heter Joakim, välkomna båda två." fortsatte han med ett leende och räckte fram handen mot Emelie.

"Tack. Jag heter Emelie." sa hon snabbt men när han fortsatte säga något så försvann allt runt omkring henne och blicken fastande på en lång, muskulös, solbränd man som med målmedvetna steg närmade sig dom.

Hon ville inte gapa men när han var framme hos dom log han ett så bländande leende att hon trodde att hon hade hamnat i himmelriket. Han var den vackraste man hon någonsin hade sett.

"... det här är Cilla och Emelie."

Hon blinkade några gånger och kom tillbaka till verkligheten när hon såg att den där mannen skakade Cillas hand innan han vände uppmärksamheten mot henne. När hon mötte hans blick kunde hon svära på att jorden underdom skälvde.

"Trevligt att träffas Emelie." sa han med en silkeslen mörk röst som fick håret på armarna att resa sig.

"Detsamma, förlåt mig, jag hörde inte vad du hette." sa hon och sträckte fram sin hand och möttes av ett nytt slående leende som fick knäna att nästan vika sig.

"David."