Farlig förälskelse

35

När Isabella lämnat stationen gick Zack tillbaka till sitt skrivbord. Han satte sig med hårt knutna nävar för att försöka hindra sig själv från att kasta något hårt in i väggen och skrika allt vad han orkade. Vreden kokade i kroppen på honom så att han knappt visste vart han skulle ta vägen, han behövde få utlopp för sin ilska, men hur? Han var fortfarande i tjänst så han kunde inte bara lämna allt och springa därifrån.

David, David Hammarstedt, tänkte han och snurrade rastlöst på stolen medan han stirrade in i den svarta dataskärmen. Han visste inte om han skulle kunna hålla ilskan inom sig om han började leta reda på mer information om den mannen. Men han hade inget val, det visste han, om han skulle kunna skydda Isabella. Men att få fram en bild på den man som hade behandlat henne så illa fick det att skjuta blixtar genom kroppen.

En del av honom kände svartsjuka, svartsjuka över att hans Isabella en gång i tiden hade gett den mannen sitt hjärta, ett hjärta som han nu ville ha för sig själv. Det var såklart helt absurt att känns så men en gång i tiden hade hon älskat den mannen så mycket att hon hade gift sig med honom i tro om att dela resten av sitt liv med honom. Så det var väl inte så konstigt egentligen att han kände sig svartsjuk. Men hon var här nu, med honom, påminde han sig om. Hon ville vara med honom och ingen galning till make, blivande exmake, skulle få sätta stopp för det, tänkte han bestämt.

Zack startade datorn och väntade otåligt på att alla program skulle starta. Medan datorn stod och jobbade plingade det till i dörren och han såg Mattias komma in med två nya koppar kaffe i händerna.

"Hej, jag tänkte att ni kanske ville ha en anständig kopp kaffe." sa Mattias och tittade sig omkring.

"Är inte Isabella kvar?" fortsatte han medans han gick fram mot Zacks skrivbord.

"Tyvärr, hon gick för en liten stund sedan."

"Okej, då antar jag att vi får varsin då." sa han och satte sig på en av besöksstolarna vid skrivbordet.

Zack släppte honom inte med blicken, han förstod att Mattias var nyfiken om varför Isabella hade varit där och framförallt vad dom hade pratat om. Folket här i byn var född nyfikna.

"Så, är allt lugnt på stan?" frågade Zack och sträckte sig fram efter en av muggarna.

"Jodå, det är ju söndag så det är knappt någon ute, utom turister då."

"Så bra."

Tystnaden la sig som en mur mellan dom och Zack började trumma på skrivbordskanten. Hur mycket han än litade på Mattias så kunde han inte berätta något för honom. Han skulle hålla sitt ord och inte berätta något för någon om vem hon egentligen var och vad hon hade varit med om. Utom möjligtvis Aaron, han skulle trots allt behöva hans hjälp.

"Isabella är verkligen en fin tjej, jag förstår varför du gillar henne."

"Ja, ja det är hon."

"Så, vad eller jag menar, har det hänt något? Efter som hon var här tänkte jag."

"Nej."

"Okej, så allt är bra mellan er? Du ser ganska spänd ut."

"Jag har bara mycket jobb här som jag måste ta tag i."

"Ja självklart."

Tystnaden la sig mellan dom igen så Mattias harklade sig och reste sig upp ur stolen.

"Tack för kaffet." sa Zack och höjde muggen.

"Det är lugnt men..."

"Ja?"