Farlig förälskelse

15

Solen stod mitt på himlen medans Isabella kämpade allt vad hon orkade med att rensa i trädgården. Hon torkade sig om pannan och tog ett djupt andetag. Äntligen började man kunna urskilja blommorna från ogräset.

Det tunga arbetet hade fått henne att släppa alla tankar på Zack. Nästan iallafall. Han hade redan krupit sig längre in i hennes hjärta än hon trodde var möjligt. Mycket längre in än hon hade velat. Men kunde hon lita på honom? Hon hade lovat sig själv att aldrig lita på en man igen. Men inte bara det, dom kände knappt varandra. Men när hon var i närheten av honom kände hon sig tryggare än hon gjort på flera år. Även om han inte trodde det efter hur hon hade reagerat dom få gångerna dom träffats, men han fick henne på andra tankar. På det sättet han hade lugnat henne under middagen, fått henne att hitta tillbaka till nuet och sedan hade han stannat långt in på småtimmarna bara för att prata. Det fick henne att känna en enorm trygghet, att hon inte behövde vara rädd längre.

Det var länge sedan hon hade känt en sådan dragning till en annan man än David. Zack betydde redan alldeles för mycket för henne, även om hon aldrig skulle erkänna det. Vare sig inför honom eller för sig själv. Hon skulle inte träffa någon ny, det vad alldeles för komplicerat. På mer än ett plan. Vilket också skrämde henne eftersom Zack vägrade att hålla sig borta och hennes hjärta bultade hårdare för varje gång dom sågs.

Fast allt i hennes liv skrämde henne på ett eller annat sätt, tänkte hon och skakade lätt på huvudet. Om ändå hon och Zack hade träffats tidigare när hon var den hon var innan. Innan hon träffade David. Då var hon aldrig rädd för något, utom spindlar, men det kunde man väl leva med. Hon hatade att vara rädd men det var så inrotat i henne att rädslan var en del av henne, vare sig hon ville eller inte.

Isabella satte sig ner i en av dom gamla stolarna och såg på det hon hade åstadkommit dom senaste timmarna. Trädgården runt stensättningen började träda fram och hon log. Några av blommorna var redan i full blom och snart skulle det explodera av färger i rabatten. Hon längtade efter det. Längtade efter färg i hennes liv och slippa allt det gråa och mörka.

För en vecka sedan hade hon hoppat till och blivit panikslagen om hon hört att en bil körde in på hennes gård. Men inte längre, inte lika mycket iallafall. Hon kunde sätta allt hon ägde på att det var Zack och det fick fjärilarna i magen att fladdra och hjärtat att dunka hårdare. Igen.

När Zack körde in på Isabellas uppfart kände han hur plusen ökade och han log åt känslan som flödade i hela kroppen. Varje gång han tänkte på henne eller var påväg att träffa henne betedde han sig som en kärlekskrank tonåring, men det struntade han i. Det kändes för bra för att fundera närmare på det nu. Men han hade menat det han sagt till Aaron om att han gillade henne.

Han stannade och klev ur bilen och stod stilla en kort sekund för att blicka över den lilla stugan innan han fortsatte upp mot huset.

Han knackade några gånger på dörren innan han stoppade händerna i fickorna och väntade.

Isabella rundade knuten och såg Zack stå och vänta på hennes veranda. Lite förvånad över att han inte bara klivit rakt in.

"Zack." sa hon och log när han vände sig mot henne.

"Hej där."

Han gick ner från verandan och ju närmare han kom ju mer pirrade det i magen. Han var verkligen galet attraktiv.

"Vad gör du denna soliga dag?" frågade han lättsamt och log när han stannade precis framför henne.