Farlig förälskelse

56

Midsommarafton, ett år senare.

"Du är så vacker gumman." sa Cilla när hon hjälpte Isabella på med blomsterkransen som hon skulle ha i håret.

"Tack, jag känner mig så fin." sa Isabella med ett skratt och snurrade ett varv framför spegeln.

"Zackie lär svimma, du är alltid vacker men idag är det något extra." sa Zara snyftades av glädje.

Isabella tog ett djupt andetag när hon såg sig själv i spegeln. Den långa blommiga klänningen av det skiraste tyg fladdrade när hon rörde sig. Blommorna i kransen och buketten hade hon plockat i rabatten ute i sin stuga, eller i Ednas stuga -fast hon skulle nog alltid se den som sin. Hon snurrade ett varv till och kände hur det fladdrade i magen, hon kände sig som en prinsessa.

"Är ni redo flickor?" frågade Marie med ett stort leende från dörröppningen.

"Någon minut till bara." svarade Isabella och sträckte sig efter det hallonröda läppstiftet.

"Någon som är otålig?" frågade Zara och flinade mot sin mamma som steg in i rummet och stängde dörren bakom sig.

"Otålig är ett alldeles för snällt ord, om ni inte kommer ner snart lär Zackie komma upp och hämta Isabella, det är då ett som är säkert." sa hon med ett skratt.

"Du är så vacker, som en dröm." fortsatte hon och ställde sig bakom Isabella så deras blickar möttes i spegelbilden.

"Tack. Jag vet inte varför jag är så nervös." sa Isabella och skrattade till.

"Det är bra att vara lite nervös, det är ett gott tecken."

När Isabella bara nickade och strök med händerna längs klänningen la Marie huvudet på sned och log. Den blicken hos en ung kvinna hade hon själv sett två gånger tidigare i sitt liv.

"Vet han om det?" frågade hon och satte upp händerna på Isabellas axlar.

"Vadå?"

"Att du är gravid?"

Isabella flämtade till och vände sig hastigt om.

"Hur..." började hon och la ena handen på den fortfarande platta magen.

"Älskade du, det syns i dina ögon."

"Han vet inget än, det har varit så mycket med bröllopet och jag ville inte säga något innan jag var helt säker."

"Han kommer att bli överlycklig, jag är så glad för eran skull."

"Ja, jag är så lycklig att jag knappt vågar tro att det är sant."

"Precis som det ska vara, men nu får vi rappa på, tiden är inne." sa hon och kysste Isabella på kinden innan hon började gå mot dörren.

"Ja, nu gör vi det här." sa Isabella när hon klev i sina hallonröda skor och tog buketten Zara höll fram åt henne.

Zack tog några djupa andetag. Han hade nog aldrig varit så nervös och full av förväntan som han var inför den kommande stunden. Han sneglade på klockan som hade passerat tiden då dom skulle börja. Kvinnor, tänkte han och skrattade till.

"Vad skrattar du åt?" frågade Aaron roat och rättade till sin kavaj.

"Att kvinnor aldrig kommer i tid."

"Ja men det är väl ingen nyhet, lugn bara, dom är nog här vilken sekund som helst."

Han och Isabella hade kommit överens om att dom skulle ha bröllopet utomhus nere på deras brygga, vilket han nu var extra glad över eftersom sommarvärmen hade kommit tidigt i år och han var redan nog svettig av alla nerver. Dom skulle hålla bröllopsceremonin för familjen och deras närmsta vänner och sedan skulle festen fortsätta med dom andra i byn på deras gemensamma midsommarfest som hölls varje år i bygården.