Farlig förälskelse

54

Zack lutade ena handen mot väggen medans han väntade på att kaffet skulle ringla ner i koppen. Han log, han kände sig så lycklig. Att ha Isabella hos sig fick honom att sväva på moln. Hela gårdagen och natten tillsammans med henne hade varit så underbar -precis som alltid, och det som fick det att fladdra i magen var att från och med nu skulle han alltid få ha henne hos sig.

När hon gått med på att flytta in hos honom hade han inte blivit rädd eller känt ånger. Det var ett stort steg -förvisso ett steg som han hade tagit intiativ till, men det kändes så rätt, så självklart.

"Lust att hälla upp en kopp åt mig med? Ska bara ordna med lite saker innan jag drar men lillan är sjuk så lär behöva lite extra koffein om jag ska orka med det." sa Mattias med ett skratt från sin plats.

"Absolut, men fan vad jobbigt, vad är det hon har åkt på?"

"Inget farligt, hon håller på att få tänder så feber men hon är så jävla grinig och vill inte sova. Livet som småbarnsförälder antar jag."

"Mm, det är väl det." sa Zack och räckte över en kopp.

"Tack. Men du då? Blir det inga småttingar snart?"

"Jag vet inte, men jag hoppas det. Jag har alltid velat ha en stor familj men inte träffat den rätta."

"Men nu har du det, eller hur? Isabella menar jag."

"Ja, jag vill skaffa familj med henne. Så jag hoppas att det blir så."

"Jag önskar dig lycka till, det är iallafall jävligt roligt att göra dom."

"Det håller jag med om." sa han och flinade när han gick tillbaka till sitt skrivbord.

Zack lutade sig tillbaka i stolen och smuttade på det heta kaffet. Han antog att Isabella ville ha barn, hade hon inte sagt det vid något tillfälle?, tänkte han och försökte minnas. Han var ju äldre än henne men han hoppades att hon ville bilda familj med honom. När allt var över, tänkte han med en suck.

Enligt Aaron så kunde en skilsmässa ta lång tid att få igenom. I Isabellas fall lär det ta jävligt långt tid, iallafall om David vägrade skriva under papperna, vilket han med all säkerhet skulle göra när han väl fått dokumentet på sitt skrivbord. Men ville man verkligen vara gift med någon som ville skiljas? Vad skulle han vinna på att hålla fast Isabella i deras äktenskap? David var psykopat, påminde han sig om. Det var svårt att veta hur en sådan person var funtad.

Zack öppnade några rapporter han hade att färdigställa innan han skulle ta sin vanliga tur på stan. Det var säsong för turister så det var mer folk i rörelse men det brukade inte hända avsevärt mycket men det var alltid bra att visa upp sig.

När det plingade i dörren vände han automatsikt upp blicken. Synen han mötte var något han aldrig tidigare hade upplevt, en blick så full av panik och skräck att det såg ut som om hon skulle falla ihop vilken sekund som helst.

"Zara? Vad har hänt?" frågade han och skyndade sig fram.

"Mattias! Hämta vatten!" ropade han när Zaras ben vek sig precis i tid att han kunde fånga upp henne.

"Zara? Zara berätta, vad har hänt?"

Mattias kom springandes med ett glas vatten men Zara bara skakade på huvudet och höll upp sin mobil, hon höll den så hårt i handen att fingrarna hade vitnat.

"Han är här."

"Va? Vem? Vem är här Zara?!"

"David. Han är hos Isabella... jag hörde...i mobilen... hon skrek Zackie, han..." grät hon nu så hårt att hon knappt fick luft när orden fastnade på tungan.