Farlig förälskelse

40

Stockholm, nutid.

David satt på sitt kontor där han börjat spendera allt mer tid sedan Emelie försvunnit spårlöst. Den förbannade horan, tänkte han och kramade nävarna hårt i handen samtidigt som han stönade och slöt ögonen.

Till en början hade han letat efter henne, diskret förstås och med bortförklaringar om att hon hade rest utomlands till deras lägenhet i Spanien. Vad skulle han säga? Att hon hade lämnat honom? Hon hade inte lämnat honom, hon ville bara ha uppmärksamhet, som om han inte hade skämde bort henne tillräckligt!?

Men nu hade det gått flera veckor utan ett spår efter henne och han började bli allt mer otålig. Hur länge skulle han kunna ljuga om sin frus frånvaro? Så förbannat respektlöst av henne och det skulle han visa henne när hon väl kom hem, det var då ett som var säkert.

Han visste att hon inte hade rest utomlands, så smart var hon inte för hon hade lämnat sitt pass hemma. Hur länge skulle hon klara sig utan hans pengar? Inte speciellt länge till, tänkte han och log. Hon skulle inte ens kunna få sig ett jobb, hon kunde ju ingenting! Hon skulle snart komma krypande och be om förlåtelse, han skulle förlåta henne men han skulle lära henne en läxa.

Han stönade och körde ner handen, tog en stadigt grepp och kramade hårt om håret på det huvudet som stod på knä mellan hans ben. Han flämtade när han tryckte kuken djupare ner i halsen på kvinnan som han inte ens visste vad hon henne. Han brydde sig inte. Han blundade hårdare och mumlade Emelies namn, om och om igen när han sprutade henne långt ner i halsen, som den hora hon var. Kvinnor var inget annat än horor. Så lätt han hade fått den här blonda kvinnan på knä, tänkte han och tog ett djupt, belåtet andetag innan han ställde sig upp för att knäppa sina byxor. Om Emelie någonsin skulle bete sig som den här kvinnan som stod framför honom på knä med tårar i ögonen, ja då skulle han...

Tanken hade aldrig slagit honom. Tänk om det var så hon tjänade sina pengar? Hon var bra på att knulla så tänk om hon knullade andra män just i denna stund. Ilskan spred sig i kroppen på en millisekund så han höjde handen och gav kvinnan en hård örfil.

"Försvinn!" skrek han och kvinnan rusade genast ut ur rummet, gråtandes och ena handen för kinden.

Patetiskt, tänkte han och tog upp ett av glasen som stod prydligt på hans skrivbord och kastade det hårt i väggen så glaset splittrades i tusen bitar. Kvinnor behövde tyglas, dom behövde få lära sig vem som bestämde men av någon anledning visade dom inget annat än svaghet och tårar när dom fick sig ett slag, förstod som inte att dom förtjänade det? Att mannen stod över kvinnan? Att mannen hade sin fulla rätt att lära ut lydnad och respekt? Så hade det varit i alla tider, det var mannens rätt att ta till det som behövdes för att få total underkastelse. Lydde dom inte, ja då fanns det inget annat val än att slå in vett i skallen på dom, det var något som alltid funderade, tänkte han och tog upp ett nytt glas och kastade det i väggen.

Om hans älskade Emelie hade horat ut sig till andra män, så då fanns det inget alternativ, han skulle aldrig förlåta henne för ett sådant svek.

Han hade gett henne allt! Allt hon någonsin pekat på hade han köpt till henne men ändå ville hon ha mer, det var så kvinnor fungerade, dom skulle alltid ha mer. Det var inte att visa respekt inför honom och det skulle han aldrig acceptera!

Han satte sig i stolen igen och tog ett djupt andetag. Han skulle hitta henne om hon inte kom krypande, han skulle hitta henne och få henne att krypa inför honom, som den värdelösa horan hon var.

Ja, den stunden såg han framemot, att få se sin älskade hustru igen, krypandes inför honom och be om förlåtelse.