Farlig förälskelse

06

Isabella var orolig den natten. Hon låg och vred sig tills sängkläderna hade snört sig runt hennes kropp så hon kunde inte göra annat än att sucka frustrerat. Hon hade jobbat hårt hela dagen så hon borde vara helt slut.

När sömnen uteblev klev hon irriterat upp. Ingen idé att ligga kvar och fundera på vad hon nu än funderade på. Hon kunde inte sätta fingret på vad det var som störde henne men något låg och malde i huvudet.

Det kunde knappast bero på den långe, mörkhårige, blåögde och helt galet attraktiva polisen som hade skrämt henne halvt till döds. Hon kunde inte förstå hur han bara kunde stövla in på gården utan att ringa innan. Okej, hon hade ingen telefon men gjorde folk verkligen så? Bara kom förbi helt utan förvarning?

Hon gick ut till köket, vred på kranen och lät vattnet rinna en stund innan hon sträckte sig efter ett glas. Visst, polisen var snygg, okej, riktigt jävla snygg det måste hon erkänna men han hade verkligen skrämt henne. Hur länge hade han stått där och betraktat henne? Det var bara tur att hon inte hade pratat med sig själv, något hon märkt att hon hade börjat göra den senaste tiden och då kanske sagt något som kunde ha avslöjat henne. Det hade varit en bra start på det nya livet, tänkte hon och suckade tungt när hon tog en klunk av det iskalla vattnet. Från och med nu måste hon vara mer försiktig.

Hon ställde glaset på diskbänken och kände hur det brände till i bröstet. Hon må vara i säkerhet för tillfället men minsta felsteg och allt skulle rasa.

Hon hörde hur det kurrade till i magen. Ännu hade hon inte fått igång elen så kylskåpet stod tomt och hennes medhavda mat började ta slut vilket betydde att hon måste bege sig in till stan och handla. Så fort hon fått igång elen. Fan också, allt hade känts så bra när hon först kommit hit. Men sedan polisen kom förbi hade hon börjat oroat sig mer än vanligt. Tänk om han kollade upp henne? Hon visste inte hur det gick till men han skulle knappast hitta något med bara vetskapen om hennes förnamn, som inte var hennes förnamn. Bilen stod i hennes pappas namn så det skulle inte leda till något annat än att han kunde se att hennes föräldrar vad döda. Han kunde väl ändå inte tro att hon hade stulit bilen?

Hon svor ytterligare några gånger och satte sig vid det lilla köksbordet. Varför kom han ens förbi? Hon var knappast den enda som hade flyttat hit och hon kunde inte tänka sig att han hälsade på hos alla nyinflyttade. Misstänkte han något? Och vad skulle det vara i så fall? Ingen visste vem hon var eller var hon kom ifrån.

Hon gnuggade sig i tinningen. Det var tröttheten som spelade henne ett spratt. Han hade inget att misstänka henne för. Blåmärkena från natten hon flydde var borta sedan länge så inga fysiska tecken skulle kunna avslöja henne.

Hon tittade ut genom fönstret och lät sig falla in i den drömska naturen som nu sov alldeles stilla utanför fönstret. Det såg så rofyllt ut. Natten var fortfarande ljus men en svag dimma hade lagt sig som ett täcke över sjön. Hon sneglade över mot huset på andra sidan sjön och såg att en lampa var tänd i ett av fönsterna.

Hon lutade huvudet mot händerna utan att släppa huset med blicken. Hon undrade vem som bodde där. Hon förde blicken så långt hon kunde åt båda hållen men såg inga fler hus. Hon tyckte om att hennes hus låg helt ensam ute på den här udden eftersom hon var på flykt och ville inte riskera att bli hittad men hon kunde inte hjälpa att undra vem som skulle vilja bo helt själv mitt ute i ingenstans om man inte hade något att vara rädd för. Det fanns ingenting här. Ingenting förutom slående natur, tänkte hon, så kanske var det inte så konstigt att någon hade valt att bo sådär ändå.

Hon släppte ut en djup suck. Imorgon skulle hon försöka få igång elen och sedan åka och handla. Hon hade inte sett staden än så det var väl lika bra att få det gjort. Och hon var verkligen hungrig.

Med en gäspning gnuggade hon händerna över ansiktet och reste sig upp. Hon borde försöka sova lite annars skulle morgondagen bli olidligt lång.

På andra sidan sjön satt Zack vid sitt köksbord och blickade över mot stugan. Isabella, tänkte han och tog en tugga av sin smörgås. Vem var hon och var kom hon ifrån? Han hade slagit in registreringsnumret på hennes bil men utan något större resultat, bara att den stod i ägo av ett dödsbo. En släkting antog han. Han hade inte heller kunnat sluta tänka på hur rädd hon hade blivit när han kommit förbi. Vad var hon rädd för? Han kunde förstå att han hade skrämt henne men av hans erfarenhet hade man kanske hoppat till en aning och sedan var det bra med det men han hade sett skräck i hennes ögon. Hela hennes kropp hade skakat och rösten hade darrat under dom få ord hon hade yttrat.

Han kunde inte hjälpa att polisen inom honom ville veta mer. Veta varför. Men med tanke på deras första möte så skulle det inte bli lätt, det förstod han.

Men det var inte bara det som gjorde att han ville veta mer om henne. Hans egen reaktion hade varit oväntad. Hela hans kropp att antänt och tusan också om inte hjärtat hade taget ett extra slag när han såg in i hennes gyllenbruna ögonen. Hon var så liten och nätt men konturerna på dom förvisso illasittande kläderna hade fått hans fantasi att skena iväg av tanken på att få klä av henne centimeter för centimeter och upptäcka kurvorna där under.

Han kände hur han hårdnade av den tanken. Det var länge sedan han hade varit med en kvinna så kanske var hans reaktion på henne inte så konstig men ändå oväntad. Fast det är klart, han var en man som tyckte om kvinnor och det var inte ofta det kom några nya kvinnor till byn annat än turister.

Han tänkte tillbaka på dom få ord hon hade sagt. Hon var inte norrifrån, det hade han hört på dialekten, vilket fick nyfikenheten att eskalera ännu en gång. Vad gjorde hon här uppe? Visst, det var många som drogs till den ofta övermäktiga naturen och fjällen men av någon outgrundlig anledning trodde han inte att det var därför hon kommit hit.

Han gnuggade sig med händerna över ansiktet. Han skulle hålla koll på henne, åka ut till stugan igen. Kanske redan imorgon. Han ville se om rädslan fanns kvar i hennes ögon eller om det bara var i stunden av chock hon hade visat det. Han ville också se henne igen av personliga själ. Dom var ju ändå så gott som grannar, tänkte han och skrattade till. Han kunde intala sig det hur mycket han ville men det var något hos henne han ville undersöka närmare. Både med och utan kläder.

Hettan pumpade fortfarande genom kroppen. Han var ingen oerfaren tonåring men om han skulle få någon sömn i natt behövde han en kall dusch. Han blickade ner på den växande bulan under kalsongerna. Japp, en kall dusch fick det bli.

Han reste sig upp och gick in till badrummet. Han klädde av sig och ställde sig under dom svalkande vattenstrålarna och slöt ögonen när han släppte ut en djup suck. Han skulle besöka henne igen, kanske hade han en överdrivet kreativ fantasi och att Isabella inte alls var så vacker och attraktiv som minnesbilderna ville få honom att tro. Det tvivlade han på, men det skulle iallafall inte hindra honom från att hälsa på henne igen, och det skulle han göra. Imorgon.