Jag hade fått lite för mycket alkohol i kroppen så jag var tvungen att gå ut för att få lite frisk luft. Mitt huvud snurrade och jag stapplade ut genom dörren och trängde mig förbi alla människor. Det senaste glaset jag svepte hade nu började kicka in och jag insåg att jag hade druckit mer än vad min kropp klarade av. Därför skyndade jag mig fram till en buske, hukade mig över den och spydde. En hand placerade snabbt på min rygg och personen bakom mig samlade ihop mitt hår och höll det ur vägen. Jag antog att det var någon från laget som hade sett mig så jag slappnade av och brydde mig inte om att se vem det var. När all alkohol, och förmodligen all mat, hade lämnat min magsäck så spottade jag några gånger och torkade mig runt munnen. Killarna i laget hade sett mig spy en del gånger innan. Vi festade då och då och det hade hänt att jag drack för mycket några gånger. Jag vände mig om och mötte ett mjukt leende och ett par gröna ögon. Men det var ingen från laget. Framför mig stod Ossian. Jag ryggade bakåt av förvåning och höll på att ramla, men Ossian fångade upp mig snabbt. Han drog in mig i hans famn samtidigt som han drog upp mig på fötter och våra kroppar pressades mot varandra. Jag kände hans tunga, ivriga andetag mot mina läppar. Hans ögon flackade mellan mina och spänningen steg mellan oss. Jag förstod inte vad som hände mellan oss. Det var som att allt bara stannade upp och jag blev som förstenad. Mitt hjärta började slå hårdare samtidigt som ett pirr spred sig genom kroppen.
"Mår du bra?" frågade Ossian, lågt, sensuellt. Jag svalde hårt. Jag försökte svara, men mina läppar kunde inte forma orden. Istället nickade jag sakta.
"Kom" sa Ossian och tog tag i min hand. Jag hann inte ens reagera innan han hade dragit med mig till baksidan av huset. Det var inte lika mycket folk där och ljudnivån var något lägre. Ossian sjönk ner mot träplanket som skilde tomten från grannens tomt. Han tittade på mig med en blick som tydde på att jag skulle göra detsamma. Jag sjönk ner bredvid honom. Mitt huvud snurrade inte lika mycket längre och jag mådde inte illa. Även om jag fortfarande var onykter så kände jag att jag hade mer medvetande och kontroll än innan.
"Jag är glad att ni kom hit" sa Ossian till slut. Jag vände blicken mot honom. Noga studerade jag honom. Hans fina leende, glittrande ögon, rufsiga hår, mjuka läppar. Han var så långt ifrån sitt vanliga jag. Just nu var han samma person som jag hade ätit lunch med veckan innan. Samma person som öppnade upp sig för mig, som var snäll mot mig, brydde sig om mig.
"Vad?" utbrast Ossian och skrattade nervöst. Han drog handen genom håret och jag insåg att jag hade stirrat på honom. Jag skakade på huvudet och log.
"Jag gillar dig mycket bättre när du är såhär" sa jag.
"Onykter?" frågade han roat. Jag himlade med ögonen.
"Snäll, lugn, bryende" rättade jag honom. Ossian vände bort huvudet med jag kunde se ett leende sprida sig på hans läppar. Hans blick förflyttades upp mot himlen och min gjorde detsamma. Himlen var fylld av stjärnor som lyste upp natten.
"Finns det något finare än en stjärnhimmel?" sa jag drömmandes medan jag blickade ut över de lyssnade stjärnorna.
En okänd kille kom fram till oss och störde vår lugna, fridfulla konversation.
"Tja" sa killen. Jag och Ossian flyttade våra frågande blickar mot honom.
"Stick" muttrade Ossian irriterat. Jag puttade till honom i hans sida som ett tecken på att han var för otrevlig.
"Om jag får ta med mig denna skönhet" sa killen med en tillgjord, formell röst med blicken fäst vid mig. Ett äckligt flin låg placerat på hans läppar.
"Nej, tack" svarade jag och log tillgjort.
"Men kom igen, jag lovar dig att jag är tusen gånger roligare än honom" försvarade sig killen. Jag rynkade pannan.
"Ursäkta? Är du ny i skolan? Du borde ta och lära dig ett och annat om hur man beter sig mot mig" utbrast Ossian argsint. Jag la en hand på hans arm som skulle signalera att han skulle ta det lugnt, men han ignorerade det och reste sig upp. Killen backade osäkert.
"Va? Vem.. vem är du?" stammade killen fram nervöst. Ossian tog några steg närmare killen så att deras ansikten var centimeter ifrån varandra.
"Jag är Ossian Campbell" mumlade Ossian med en skarp röst, "och du ska ge fan i att ens så mycket som tilltala Audrina."
Jag protesterade med en fnysning och reste mig upp.
"Ossian" sa jag igen med en tröttsam röst. Det var som att killen fick mod av min reaktion så han tog ytterligare ett steg närmare Ossian.
"Det verkar inte som att hon är så intresserad, Ossian Campbell" mumlade killen med en road, retsam ton. Jag suckade. Detta var upplagt för bråk.
"Stick härifrån" sa Ossian skarpt och spände sina knytnävar. Jag suckade irriterat.
Plötsligt åkte Ossians knytnäve upp i luften och flög rakt mot killens ansikte. Ett slagsmål uppstod snabbt och jag stod mitt i kaoset och försökte skrika på Ossian att han skulle sluta slåss, men han lyssnade inte på mig. Till slut la jag mig i bråket och gick emellan dem i hopp om att kunna sära dem från varandra, men det gick inte. Istället svingades en knytnäve mot mig och träffade mig precis under ögat, förmodligen av misstag. Jag skrek till av både smärta och förvåning medan jag föll mot marken på grund av kraften från slaget. Killarna stannade upp när de hörde mitt skrik och dunsen mot marken. De båda skyndade sig fram till mig och hukade sig över mig. Ossian la upp mott huvud i hans knä och tittade oroligt på mig.
"Men vafan har du gjort?" utbrast Ossian irriterat mot den andra killen.
"Hämta papper eller nåt, hon blöder!" fortsatte han. Killen sprang snabbt iväg. Ossian strök försiktigt undan några hårslingor från mitt ansikte med sina fingrar.
"Du är en idiot" mumlade jag och himlade med ögonen medan jag skrattade. Jag skulle precis dra min hand framför näsan där jag kände hur blod började rinna ner mot min mun. Ossian tog tag i min hand och stoppade mig. Istället drog han ner sin tröja över sin hand och torkade blodet med tröjärmen.
"Förlåt" sa han och log snett. Jag skakade på huvudet.•••
Nu är den nya boken publicerad!!!!!! In och läs!! Kommentera vad ni tycker om den och såklart vad ni tycker om denna!!
Puss & kram <3
YOU ARE READING
du gav mig världen
Teen Fiction"Pappa, du har gjort mig lycklig. Du har älskat mig med hela ditt hjärta och du har fått mig att förstå att min mamma älskade mig med hela sitt hjärta. Du har uppfostrat mig till en lycklig tjej. Du har tagit med mig till hockeyhallen och lärt mig a...