du gav mig världen

Kapitel 25

Klockan kvart över fem tappade jag hoppet om att han skulle komma. Jag reste mig upp ur soffan och gick till badrummet för att tvätta bort sminket. Pappa log snett mot mig efter att ha sett hur hela min kropp lyste av besvikelse. Men precis när jag skulle skölja ansiktet så plingade det på dörren. Hjärtat började slå hårt och adrenalinet pumpade. Med snabba, ivriga steg skyndade jag mig ut till hallen och öppnade dörren. Ossian stod i dörröppningen med ett irriterat ansiktsuttryck. Mitt leende sjönk.
"Asså den här jävla staden är fylld av idioter. Kan folk lära sig att köra sina fucking bilar?" utbrast Ossian högt och argsint. Jag skakade diskret på huvudet och försökte få honom att sluta skrika, men han slutade inte förrän han såg pappa komma ut i hallen. Jag suckade. Vilket underbart första intryck.

"Eh, hej" sa Ossian skamset och sträckte fram handen mot pappa. Pappa svarade inte utan skakade bara handen och spände blicken i Ossian.
"Så det är du som dejtar min dotter?" sa pappa lågmält och studerade Ossian länge.
"Pappa" muttrade jag.
"Kom aldrig mer försent igen, för jag såg besvikelsen i Audrinas ögon. Och vårda ditt språk. Jag låter dig bara gå ut med Audrina för att jag vet hur mycket hon har sett fram emot det här" sa pappa med en spänd blick i Ossians ögon. Ossian nickade lydigt och jag såg på honom hur rädd och skamsen han var.
"Jag sa att du inte skulle skrämma iväg honom, pappa" sa jag och himlade med ögonen mot honom. Snabbt gav jag honom en puss på kinden innan jag drog med mig Ossian ut från lägenheten.

När pappa hade stängt dörren bakom oss och vi var en bit ner i trappan så vände sig Ossian kisandes mot mig.
"Fan, förlåt" utbrast han skamset. Jag skrattade och skakade på huvudet.
"Äh, han kommer över det" sa jag och log.
"Bra" mumlade Ossian innan han stannade upp oss båda och kysste mig.

"Vad ska vi göra?" frågade jag medan vi satte oss i bilen.
"Du får väl se" svarade Ossian.

Bara några minuter därpå stannade vi vid en mataffär. Ossian gick ur bilen och jag gjorde detsamma. Vi gick in i affären och Ossian gav mig en korg och tog sedan en själv.
"Plocka på dig allt du är sugen på, förutom mat, det fixar jag" beordrade Ossian mig. Jag höjde frågande på ögonbrynen, men sa inte emot. Några sekunder därpå var Ossian bortom synhåll. Ett förvirrat skratt slank ur min mun innan jag började plocka på mig lite smått och gott.

Några minuter senare möttes vi vid kassan. Ossian hade plockat ner korv, korvbröd, ketchup, marshmallows och en engångsgrill i hans korg, medan jag hade plockat frukt, chips, cider och godis. Vi började plocka upp allt på bandet och strax därefter var vi ute ur affären och inne i bilen.
"Så, jag gissar att vi ska ha picknick" sa jag lurigt.
"Shit, hur lyckades du lista ut det?" utbrast Ossian skämtsamt. Jag slog till honom på bröstkorgen och skrattade.

Ossian körde i nästan en timme. Vi hade kört ut ifrån vår lilla stad för länge sedan och var nu på motorvägen. Men till slut svängde vi av och kom in på mindre vägar. Ossian visste exakt vilka vägar han skulle ta och vart vi var på väg, men han vägrade berätta för mig. Efter en härlig, men lång, biltur var vi framme. Ossian parkerade bilen på en parkering mitt i skogen. Jag förstod inte vart vi var, men jag följde efter honom. När jag klev ut bilen hörde jag direkt vågornas skvalpande ljud och förstod att vi var vid kusten. Ett leende spred sig på mina läppar.

Jag hjälpte Ossian att plocka ur bilen. Utöver det vi hade köpt i affären hade han med sig en bag med lite allt möjligt i, jag la inte tid åt att se efter vad som fanns i den utan slängde den bara över axeln och började gå mot vågornas ljud. Efter några meters promenad öppnade skogen upp sig och framför oss var en vacker strand. Mitt leende blev större. Det var en stor, lång sandstrand som var helt folktom. Havet hade en ljusblå nyans och såg så mjukt ut när de små vågorna gled över ytan och in mot land.

•••
Mysdejt!! Kommentera vad ni tycker!!
Puss & kram <3