du gav mig världen

Kapitel 24

Senare den dagen var det dags för träning. Jag och pappa gick som vanligt till caféet och köpte varsin kaffe innan vi gick till ishallen. Laget var redan samlat eftersom jag och pappa var aningen sena. Jag och pappa gick fram till dem i båset och satte igång direkt.
"Vi blir själva idag, mina grabbar kunde inte komma" sa pappa och tydde på hans gamla lag. Killarna nickade.

Träningen drog igång. Vi höll på i timtals. Taktik pratades, match kördes, anfall, försvar och mål övades. De var så otroligt engagerade i träningen och jag såg hur mycket de kämpade för att kunna prestera sitt bästa på matchen som skulle äga rum precis en vecka senare. Efter träningen var slut så samlades vi i båset.
"Ska vi ta en pizzakväll imorgon?" frågade Adnan medan han torkade ansiktet med en handduk. Jag svalde hårt.
"Nä, jag och pappa ska på middag hos farmor och farfar" ljög jag, så fort jag kom på det. Pappa vände sin frågande blick mot mig.
"Ska vi?" frågade han förvirrat. Jag gav honom en menande blick.
"Ja, de ringde ju precis innan vi kom hit och bjöd över oss" fortsatte jag ljuga. Pappa verkade förstå att han skulle spela med.
"Juste, det hade jag helt glömt" sa han och skrattade lite löst.
"Men nästa helg? Efter vinsten" sa pappa vänt mot killarna. Han blinkade med ena ögat och killarna nickade glatt.

När jag och pappa var långt ifrån alla killar på vägen hem så vände han sig mot mig.
"Vad handlade det där om?" frågade han undrandes. Jag log snett.
"Jag ska... liksom, typ.. på dejt" sa jag försiktigt och osäkert. Pappa brast ut i ett stort leende.
"Va? Gud så roligt! Med vem? Vad ska ni göra?" utbrast pappa, helt uppspelt och uppjagad. Jag skrattade lätt av hans entusiasm.
"Det är bara en kille i skolan. Men jag vill inte att killarna får reda på det än, de är så överbeskyddande. Jag vill bara ta det lugnt med honom själv ett tag innan jag presenterar honom för en hel klunga med överbeskyddande killar" förklarade jag och bet mig tveksamt i läppen. Pappa nickade förstående.
"Men jag då?" frågade han och kisade mot mig. Jag kisade tillbaka.
"Du får träffa honom om du lovar att inte skrämma iväg honom" sa jag strängt. Pappa nickade ivrigt. Jag skrattade och lutade mig mot hans axel.
"Tack för att du förstår" sa jag.
"Absolut. Jag förstår inte hur du orkar leva med tjugo beskyddande killar och dessutom en ännu mer beskyddande pappa" sa pappa och skrattade. Jag log.
"Det är fint att ni bryr er ju" sa jag mjukt.
"Det är klart att vi gör. Jag vill bara att du ska må bra, att du ska få världen" svarade pappa lika mjukt.

Dagen därpå spenderades hela förmiddagen i hockeyhallen på träning för att sedan gå hem och göra mig iordning för träffen med Ossian. Det var en varm sensommarkväll så jag tog på mig en blommig jumpsuit och satte upp mitt bruna hår i en tofs.

Jag var förväntansfull över ikväll. Dels eftersom jag ville träffa Ossian. Jag gillade honom och ville träffa honom hela tiden. Och dels eftersom jag ville veta vad vi egentligen var, vart vi stod. Vi hade inte pratat någonting om oss. Bara att vi skulle försöka och se vart det ledde oss.

Klockan halv fem stod jag i badrummet och fixade det sista med sminket. Pappa knackade lätt på dörren och klev in. Han studerade mig i spegeln och log.
"Du är så vacker, min dotter" sa han mjukt. Jag log tacksamt.
"Du ser precis ut som din mamma gjorde" fortsatte han. Jag fortsatte le samtidigt som jag greppade tag och mammas halsband som jag hade runt halsen.

Tjugo minuter senare hade Ossian fortfarande inte kommit. Jag satt i soffan med pappa och vi båda slängde varannan minut en blick mot klockan.
"Inget vidare bra första intryck" mumlade pappa skämtsamt. Jag skrattade.
"Han är faktiskt jättegullig" kontrade jag.
"Det får vi hoppas, han måste väga upp det här" sa pappa. Jag fortsatte skratta. När skrattet hade dämpat sig tog jag upp mobilen för att se om Ossian hade skickat något, men det hade han inte. Besvikelsen spred sig inom mig, kanske hade han glömt att vi skulle ses. Eller så var han inte den där snälla, goa killen som jag ville att han skulle vara hela tiden.

•••
Jaha? Så länge varande det med Ossian... eller? Kommentera vad ni tror!!! Och såklart vad ni tycker!!
Puss & kram <3