du gav mig världen

Kapitel 15

"Vad i helvete?" utbrast plötsligt Vincent och Malte och kom springandes mot mig och Ossian. Så fort de kom fram till oss så puttade Vincent undan Ossian medan Malte tog över hans plats. Ossian reste sig förvånat upp och höll upp armarna i luften. Vincent gick emot Ossian samtidigt som Ossian backade bakåt. Gång på gång puttade Vincent till honom i magen. Han pratade med en låg, hotfull ton.
"Vincent!" ropade jag och fick bådas uppmärksamhet.
"Lägg ner" sa jag tröttsamt. Vincent fnös och gav Ossian ett hotande pekfinger mot bröstet innan han gick fram till mig.
"Kom, vi går in och tvättar dig" sa Malte mjukt och hjälpte mig upp på fötter. Jag nickade och följde med honom och Vincent till badrummet utan att se bak på Ossian.

Väl inne på toaletten beordrade Malte mig att sätta mig på toalettlocket medan han blötte ner lite papper för att torka bort allt blod. Han satte sig på huk framför mig och torkade försiktigt bort blodet. Han bad mig att hålla pappret mot näsan och började sedan leta efter en tampong som jag kunde stoppa i näsan för att stoppa blödningen. Efter instruktioner från mig om var det skulle kunna finnas så hittade han en i en låda i badrumsskåpet. När jag hade stoppat in den i näsan så kom Adnan in genom dörren i rusande fart. Han hade förmodligen hört vad som han hänt för han såg orolig och arg ut.

"Audrina! Hur mår du? Vad har hänt?" utbrast han oroligt och kom fram till mig. Han studerade mitt ansikte med sina händer kupade om mina kinder.
"Det var inget farligt" sa jag i hopp om att killarna skulle släppa det. Men jag visste att så inte var fallet.
"Det var Ossian" sa Malte. Jag skakade på huvudet men han inte protestera innan Adnan, med knutna nävar, lämnade rummet.

Jag var snabbt uppe på fötter, men Malte stoppade mig.
"Gå inte ut till dem" sa han med en allvarlig ton.
"Det var inte Ossians fel" sa jag, med en lika allvarlig ton. Jag trängde mig förbi Malte och han suckade åt mig innan han sprang efter mig. Jag var dock snabbare ut till trädgården där en stor folkmassa stod samlad. Med armbågarna i högsta hugg tog jag mig fram bland de skrikande människorna. Några sekunder senare tog jag mig in i den lilla ring som folkmassan stod kring. I den befann sig Adnan, Alejandro och Ossian. Adnan och Alejandro var i överläge, vilket inte var så konstigt med tanke på att det var två mot en. Malte kom fram precis bakom mig.
"Snälla, hjälp mig att stoppa dem" bad jag honom. Han nickade, trots att han egentligen inte ville. Jag visste att alla i laget just nu ville se Ossian få stryk eller ge det själv för att skydda mig, men det var inte vad jag ville.

Malte gick fram till Alejandro och drog honom åt sidan. Ossian fick ta emot ett sista slag av Adnan och föll handlöst ner mot marken. Irriterat skyndade jag mig bort till Adnan och drog tag i hans axlar.
"Du är bättre än såhär" sa jag med en besviken röst. Adnan såg på mig länge. Han var skamsen. Jag visste att han inte var en sådan kille som gick runt och slog folk bara för att. Nej, Adnan ville bara skydda mig och det var gulligt, men inte på det här sättet.

Malte lyckades få med sig Adnan och Alejandro bort från folkmassan. Jag gick fram till Ossian som hade satt sig upp halvt. Jag log snett mot honom.
"Förlåt" sa jag och bet mig i läppen.
"Jag.. behöver bara.. jag.." stammade Ossian fram, men kom inte mycket längre innan hans ögon slocknade och föll återigen ner mot marken. Han hade fått rejält med stryk. Hans ena öga var uppsvullet, han blödde näsblod och hade ett jack i läppen och nu hade han svimmat. Ilskan mot Adnan och Alejandro växte. Allt detta var mitt fel. Jag skulle aldrig gått ut och spytt. Jag skulle aldrig följt efter Ossian till baksidan. Jag skulle aldrig lagt mig i bråket mellan Ossian och den andra killen. Men jag hade gjort allt det och nu fanns ingen återvändo.

•••
Glad midsommar allihopa!!!! Här har ni ett kapitel att avnjuta innan alla gäster kommer eller innan ni ska bege er till midsommarstången!!! Kommentera vad ni tycker!!
Puss & kram<3