du gav mig världen

Kapitel 3

Kvällen därpå, på fredagskvällen, så var jag på väg till stan för att möta upp killarna och sedan resten av alla ettor och treor på gymnasiet. Det var nämligen dags för nollningen. Malte och resten av killarna hade till slut lyckats övertala mig till att följa med. Jag tyckte att det var så töntigt att treorna skulle förödmjuka ettorna, men killarna hade övertalat mig att det var en rolig grej. Och även om det var töntigt så ville jag egentligen inte missa det med tanke på att verkligen alla var där.

"Hola chica, är du taggad?" utbrast Alejandro när jag närmade mig killarna som redan befann sig vid busstationen där vi skulle mötas.
"Nej" muttrade jag innan jag flinade och gav honom och de andra varsin kram.

När vi alla tjugoen var samlade så begav vi oss mot parken dit treorna hade beordrat oss att komma. Parken var full av nervösa, men ändå förväntansfulla, ettor och nöjda och skadeglada treor. Jag himlade med ögonen åt alla treor. Vad hade jag gett mig in på?

Några minuter senare harklade sig någon högt och drog till sig allas uppmärksamhet. Killen hade ställt sig på en bänk och väntade otåligt på tystnad. En suck lämnade mina läppar när jag insåg att det var samma kille som jag hade mött i korridoren dagen innan, såklart.
"Hej alla ettor! Som ni redan borde veta så heter jag Ossian och det är jag som bestämmer på skolan och även här på nollningen ikväll. Ni kommer tävla klassvis, så när jag har pratat klart vill jag att ni ställer er i era klasser. Sedan kommer jag och mina treor dela in oss i mindre grupper som kommer ha ansvar för var och en av klasserna och av den gruppen kommer ni får mer information. Så, lycka till, för man vill inte förlora detta. Ni är varmt välkomna, älskade små ettor" sa Ossian, med en dryg och självsäker ton som fick mig att vilja spy. Den sista meningen sa han med en sådan grov ironi så det var äckligt. Jag gillade verkligen inte den där killen.
"Min klass kommer sopa banan av din klass" viskade Adnan i mitt öra och jag fnös.
"Dream on" svarade jag.
"Kom nu, Maltis" sa jag medan drog tag i Maltes arm och vi skyndade oss efter Dave och Vincent som redan hade börjat gå.

Vår klass hade redan hunnit samlats. Medan vi stod och inväntade en grupp treor så kom Ossian gåendes förbi. Men när han fick syn på mig stannade han upp. Han flinade och viskade något till sin kompis bredvid honom. Jag gav Ossian en spydig blick när hans blick svepte över min kropp.
"Jaha, vilken lyckoklass ni är, ni får nämligen mig och mina vänner som ledare" sa Ossian flinandes till hela klassen. Jag suckade ljudligt och vände mig mot Malte.
"Får jag gå hem nu?" frågade jag och putade med underläppen.
"Nope" sa Malte kort och vände tillbaka blicken mot Ossian. Jag vände mig istället mot Dave och Vincent, men likaså dem skakade på huvudet.
"Det är nu du har chansen att sätta honom på plats ju" sa Dave. Jag fnös.
"Hur då? Alla vi ska ju lyda dem, det är ju det som är själva grejen med denna fåniga lek" muttrade jag. Vincent harklade sig och gav mig en menande blick. Sakta vände jag mig om och möttes av Ossian som stod centimeter ifrån mig med armarna i kors och ett flin på läpparna.
"Precis, ni ska lyda oss. Och du kan tycka att detta är en fånig lek, men antingen går du hem, lämnar klassen i sticket, blir utfryst i tre år och klassas som en fegis i hela skolan, eller så stannar du här och är med" förklarade Ossian, lågt, och aningen hotfullt. Malte gick plötsligt emellan mig och Ossian, och det var tur för annars skulle jag slagit till honom.
"Är alla glada och redo nu? Bra, då sätter vi igång" sa Ossian, utan att ge oss utrymme att svara på frågan. Han gick ifrån mig och började istället prata med sina vänner.

•••
Vad tycker ni om Ossian? Och tror ni nollningen är över så lätt? (; Kommentera vad ni tror!! Och såklart vad ni tycker om boken!! Det skulle vara jättekul att få höra era tankar om boken, ska jag fortsätta med den?
PS bilden ska föreställa Ossian, men han har blont hår!!
Puss & kram <3