{Kapitel 1}

940 20 0
                                    

2 år innan The Fooo bildades

•Jonnas perspektiv•
"Jag älskar dig, vet du det?" Viskade Omar i mitt öra, medan han pillade i mitt hår. Han är så söt, världens bästa pojkvän. Jag vände mig så att jag låg på mage över honom.
"Och jag älskar dig, vet du det?" Svarade jag. Omar lutade upp sitt huvud mot mitt och kysste mig försiktigt. Jag log under den underbara kyssen. Omar var den ända jag kunde lita på, den ända i hela världen som förstod mig, den ända i hela världen som jag verkligen älskade. Det var nästan som att jag bodde hemma hos Omar. Hemma hos mig är det inte lika trevligt. Mamma och pappa bråkar och slåss hela tiden, inte med mig, men med varandra.
Det är jobbigt för jag kan aldrig prata med dem, de är alltid sura eller så är de inte hemma. Därför är jag så tacksam att Omar finns.
"Hallå, älskling din mobil ringer" hörde jag Omar säga. Jag skakade av mig mina tankar och kom tillbaka till verkligheten. Jag tog min mobil ur Omars hand och utan att ens titta på numret, svarade jag med ett muttrande "hej". En grov mansröst fick mig att piggna till.
"Talar jag med Jonna Beckstad?" Var det första jag hörde av den grova mansrösten. Vad ville han mig, vem var det, hur visste han vem jag var? Alla tankar for fram och tillbaka i min lilla trånga hjärna som redan är helt proppfull med onödiga saker. Tillslut fick jag fram ett ynkligt litet "ja" till svar. Mannen bakom luren suckade, inte som att han var arg, mer som om han var ledsen.
Han frågade vart jag var. Vem är den här mannen, hur fick han tag i mitt nummer och vad vill han mig?
"Vem är du och vad vill du mig?" Sa jag lite irriterat, det var inte riktigt meningen, men jag lät nog väldigt irriterad. Omar tittade förvånat på mig, med en min som betydde att han verkligen ville veta vad de sa i telefonen. Jag skakade på huvudet mot Omar.
"Jag är från polisen, vi har en sak att säga dig, så om du skulle kunna berätta var du är så kommer vi och hämtar dig" svarade mannen som tydligen var en polis. Lite nervös blev jag, vad kan ha hänt nu då?
"Kan ni inte bara berätta vad som har hänt?" Sa jag lugnare än förra gången, men jag lät ändå lite irriterat.
"Jag vill inte ta det med dig på telefon, berätta bara vart du är så kommer vi och hämtar dig, väl på polisstationen kommer du få veta vad det är som har hänt" svarade polisen, lugnt och sansat.
Jag gav upp, jag skulle ändå inte få reda på vad det var, det är ju ändå ingen idé att tjafsa med en polis.
Jag berättade vart jag var med en viss mutter ton. Sedan la jag på och la mobilen i fickan.
"Vad är det älskling?" Frågade Omar och kom fram till mig eftersom jag hade gått iväg en bit under telefonsamtalet.
"Det var polisen..." Svarade jag, jag såg hur förvånad Omar blev...

I Choose YouWhere stories live. Discover now