I Choose You

{Kapitel 16}

•Jonnas perspektiv•
Oscar stannade moppen en bit ifrån. Han ställde sig mitt emot mig och sa med allvarlig ton:
"Såhär ligger det till, jag, Felix, Ogge och en annan kille ska starta ett band. The Fooo. Vi ska spela in en video när vi dansar och sjunger här på Drottninggatan, så får vi se vart det leder. Det är din överraskning!"
"Är du seriös, ni, ett band?" Sa jag förvånat. Ska de bilda ett band? Jag som aldrig har hört dem sjunga.
"Ja kom nu!" Sa Oscar och drog med mig. Det var jättemånga olika personer där, som var och en hade sitt eget lilla uppdrag för att videon skulle bli lyckad. Jag hälsade på alla. När det sedan var dags att hälsa på Felix och Ogge, så kom det en annan kille bakom, jag tyckte att jag kände igen honom.
Han sträckte fram handen och sa:
"Hej, det är jag som ska bilda ett band med Felix, Ogge och Oscar! Omar heter jag, Omar Rudberg..." Omar, var det Omar, nej det kunde det inte vara.
"Omar...?!" Sa jag stelt och slet bort min hand från hans grepp.
"Vad är det?" Sa Omar som om han inte visste alls vem jag var. Fast det kanske han inte gjorde, jag hade ju trots allt förändrats, han med. Varför skulle han komma just nu? Nu när allt var perfekt.
"Det är Jonna, Jonna Beckstad..." Sa jag tyst och jag såg hur Omar stelnade till.

•Omars perspektiv•
Jonna, vafan ska jag göra nu då? Ska vi kramas eller bråka. Hon hade förändrats så mycket, jag kände knappt igen henne. Jag har saknat henne så himla mycket. Jag fattar
fortfarande inte varför jag gjorde slut. Jag har försökt nå henne och be om förlåtelse, men hon har blockerat mitt nummer. Jag bestämde mig tillslut för att krama om henne. Det var ju trots allt Jonna, min Jonna. Så fort jag omfamnade henne, puttade hon bort mig från henne.
"Men Jonna vad är det? Du kan väl inte fortfarande vara arg på mig?" Sa jag förbluffat.
"Varför är du här nu? Nu när allt äntligen hade blivit så perfekt?" Det högg i hjärtat när hon sa det. Jag tog det i alla fall som en förolämpning.
"Men du måste väl erkänna att du har saknat mig?" Sa jag.
"Inte ett dugg" svarade Jonna, men jag kunde se hur hon ljög.
"Kolla mig rakt in i ögonen och svara på den frågan igen" sa jag. Jonna gick med arga steg därifrån.

•Ogges perspektiv•
Jonna kom fram till mig, Felix och Oscar med arga, bestämda steg.
"Hur länge har ni umgåtts med honom?" Frågade Jonna med en viss arg ton.
"Drygt en månad" svarade Felix.
"Och ni har inte berättat det för mig?!" Sa Jonna ännu argare.
"Vi ville ju att det här skulle bli en present till dig, det var därför vi inte berättade" svarade Oscar med mjuk ton.
"Mm, tack för världens sämsta present" sa Jonna, och man kunde se hur hon var påväg att börja gråta. Hon sprang iväg, Oscar var påväg att springa efter, men jag stoppade honom....