I Choose You

{Kapitel 53}

•Jonnas perspektiv•
Jag satte mig i sängen och gick in på instagram. Jag har fått jättemånga nya följare bara på grund av att killarna blev kända. Det är oftast vänliga kommentarer, men ibland kan det vara riktigt taskiga kommentarer, vilket kan få mig på dåligt humör. Då skulle jag ju vilja prata med Omar eller Felix, men eftersom jag bara får dryga svar tillbaka så känns det inte så bra. Därför håller jag det inom mig, vilket jag snart spricker av. Men ändå känns det bra, för när jag var riktigt arg på killarna förra veckan la jag ut en bild där jag hade skrivit "fuck everything" i kommentarerna. Och hela den kvällen fick jag massor av gulliga kommentarer och kik-meddelanden. Även om jag inte känner dem, så känns det verkligen som om jag kan lita på dem, mer än vad jag kan lita på killarna. Jag vaknade upp ur mina tankar och hörde killarnas moppar slira på uppfarten. Jag la snabbt ut en bild och skrev "Nu jävlar ska eländet få ett stopp." Jag log och la mobilen på sängbordet. Sedan öppnade jag min dörr och kikade ut för att se om killarna var påväg. De stod och pratade med Cecilia i hallen så jag stängde dörren, satte mig på sängen och bara väntade. Det kändes som evigheter, som nog egentligen bara var några minuter. Jag kunde känna hur nervös jag egentligen var, vad skulle jag säga? Vad kommer jag få för svar? Allt snurrade i mitt huvud, men avbröts av att dörren slets upp.
"Vi har anlänt" sa Felix skämtsamt och slängde sig på sängen. Jag himlade med ögonen och väntade med att säga något tills alla satt ner.
"Så vad vill du lilla gumman, vi har inte hela kvällen på oss förstår du" sa Oscar spydigt och de andra skrattade. Jag suckade långsamt och väntade tills de hade skrattat färdigt.
"Okej såhär ligger det till..." Sa jag men han inte fortsätta innan Omar avbröt mig:
"Oj, det verkar som hon ska berätta något viktigt" han sa det med en sådan hånfull röst så att jag nästan blev spyfärdig. Jävla idioter.
"Håll käften" sa jag skarpt och skulle precis börja berätta när Oscar avbröt:
"Men kom till saken då"
"Vill ni att jag ska gå rakt på sak? Visst, ni har blivit 4 jävligt dryga och nonchalanta idioter" sa jag irriterat, eftersom jag just nu var jävligt irriterad på dem.
"Oj, oj, oj, tagga ner lite bruden" Sa Ogge drygt.
"Där ser ni, märker ni inte själva hur ni beter er?" Sa jag och slog ut händerna i flera olika gester när jag pratade. Killarna kollade på varandra och sedan på mig.
"Vi är inte alls dryga och nonchalanta" sa Felix surt och alla gav mig varsin iskall blick.
"Jo, ni är jävligt dryga och nonchalanta ska ni veta" sa jag. Killarna fortsatte att bara stirra på mig och verkade fan inte fatta någonting. Jag måste göra något så de förstår.
"Jag trodde att ni skulle klara det, men tydligen gjorde ni inte det. Jag är trött på era jävla dryga kommentarer, men nu är det slut på det. Jag har faktiskt andra kompisar som till skillnad från er är snälla mot mig" sa jag ledset, men ändå nöjt. Jag reste mig upp och gick ut från rummet. Nu behövde jag verkligen gråta ut hos Jessie min bästa tjejkompis...