I Choose You

{Kapitel 60}

•Jonnas perspektiv•
"Jag saknar dig med" sa jag innan jag ens hann tänka mig för. Varför sa jag sådär? Det är klart att jag saknar honom, men jag kanske inte skulle sagt det. Nu tror han säkert att jag saknar honom på 'det där' sättet, vilket jag faktiskt gör. Men åh, nu blev det jobbigt. Oscar tittade på mig med en tom blick. Ingen av oss sa någonting på länge, vi satt bara och tittade på varandra.
"Det här är ju för fan bara jobbigare" sa Oscar tillslut och slog bort blicken.
"Vad?" Frågade jag förvånat.
"Att sitta och titta på dig, men veta att det är Omar i första hand, och kommer alltid att vara" sa Oscar högt och reste sig upp. Jag reste mig fort upp och ställde mig mittemot Oscar. Jag satte mina händer på hans axlar och tittade rakt in i hans blanka ögon.
"Oscar, jag älskar dig, men jag älskar Omar också..." Sa jag tveksamt. Oscar fnös till.
"Varför kan du inte bara bestämma dig, du kan fan inte hålla på att byta hela tiden, först Omar, sen jag och nu Omar igen" spottade Oscar ur sig. Hur fan kan han säga sådär? Fast det är ju sant.
"Det är inte så jävla lätt som du tror" skrek jag tillbaka och kände hur mina tårar strömmade ner för mina kinder. Vi båda blev tysta och bara stod och tittade varandra i ögonen.
"Förlåt" sa Oscar så tyst att jag knappt kunde höra det.
"Nej, du har ju fan rätt" utbrast jag och sprang därifrån.

•Omars perspektiv•
Jag börjar bli lite orolig för Jonna. Hon har fortfarande inte kommit tillbaka. Fast det har inte Oscar heller, hoppas han har koll på henne. Jag sölade ner från trappan. Plötsligt krockade jag i någon. Jonna. Hon hade luvan på sig och såg allmänt ledsen ut. Jag böjde mig ner för att kyssa henne, men hon vek sig undan och sprang istället upp till Jessies rum och låste in sig.
"Dissad kallas det" sa Ogge som plötsligt stod nedanför trappan och tittade på mig.
"Käften" sa jag argt och gick upp och ställde mig utanför Jessies dörr.
"Jonna, snälla öppna" sa jag försiktigt och knackade lite löst på dörren. Jonna svarade inte, men jag kunde höra hur hon snyfta till då och då. Hon kommer ju inte öppna åt mig i alla fall. Fan också. Varför är hon arg på mig nu då? Jag släpade mig ner till vardagsrummet och alla vände sina blickar mot mig.
"Jessie du får gå och prata med Jonna, hon är typ ledsen eller sur" sa jag tröttsamt. Jessie höjde på hennes ögonbryn och sa:
"Och vad har du gjort nu då?"
"Absolut ingenting" svarade jag och gick därifrån.
"Jag drar hem" ropade jag och Felix och Ogge kom springande ut i hallen.
"Nej det gör du inte, vi skulle ju träffa Daff imorgon" sa Ogge.
"Men var fan ska jag vara då?" Utbrast jag och drog på mig skorna.
"Sov hos mig" sa Felix.
"Men hallå, det kommer ju bli fett awkward, Jonna är ju skitsur på mig" sa jag tröttsamt och drog på mig jackan.
"Jonna kommer inte komma hem ikväll" sa Felix och drog på sig skorna han med.
"Vad menar du med det" frågade jag.
"Ja, Jonna är sur, hon kommer ju såklart sova hos Jessie inatt" svarade Felix. Jag suckade och gick ut genom dörren med Felix och Ogge bakom mig...