I Choose You

{Kapitel 30}

•Ogges perspektiv•
Var fan är Oscar, och vart tog Felix vägen, han har ju varit borta jättelänge nu. Jag måste hitta Oscar. Innan han gör något dumt. Jag bestämde mig för att ringa Felix för att få reda på vart han var i alla fall. Det gick många signaler innan jag kom fram, men det var inte Felix som svarade. Det var en kvinna som svarade.
"Vem är det jag talar med?" Frågade kvinnan.
"Jag är Ogge Molander, men var är Felix jag behöver liksom lite hjälp av honom nu, så det är inte läge för skoj" sa jag stressat.
"På vilket sätt känner du Felix Sandman?" Frågade kvinnan.
"Men vafan, jag behöver prata med Felix, det är typ på liv och död" sa jag för att inte avslöja för mycket. Jag ville inte ringa polisen eller något sånt, då skulle de bara vilja sätta Oscar på psyket ännu mer.
"Det kan bli lite svårt" sa kvinnan i luren.
"Och vad menar du med det?" Sa jag spydigt.
"Felix Sandman och Jonna Beckstad har varit med om en olycka, de krockade med en bil och skadorna är svåra..." Sa kvinnan och luften gick ur mig.
"Fan" svor jag tyst och drog handen genom håret flera gånger om igen. Kunde det bli värre?
"Jag har svårt att komma nu, men ring om det blir allvarligare..." Svarade jag och suckade.
"Det är rätt allvarligt redan nu" sa kvinnan tveksamt.
"Och med det menar du?" Frågade jag oroligt.
"Båda har livshotande skador, vi ska göra så gott vi kan, men vi har svårt att tänka oss att de kommer klara sig..." Förklarade kvinnan medlidande. Där brast allt för mig.
"Är Cecilia där?" Frågade jag när jag samlat mig ett tag.
"Ja, men hon är rätt omskakad" svarade kvinnan.
"Ge henne luren, nu" nästan skrek jag och bet mig hårt i läppen för att inte bryta ihop totalt.
"Hej Ogge" hörde jag hur Cecilia stammade fram.
"Cecilia lyssna noga nu, stanna hos Felix och Jonna, jag måste hitta Oscar, det är liksom typ lika viktigt" sa jag försiktigt.
"Ogge, de är i livshotande skador" sa Cecilia upprört.
"Jag vet, och Oscar håller på att ta självmord, jag ska hitta honom, få vett i honom och komma till sjukhuset... Allt kommer bli bra, jag lovar!" Sa jag snabbt. Plötsligt hörde jag en gren knäckas någonstans i skogen bredvid mig.
"Jag måste gå" sa jag snabbt och la på, utan att vänta på Cecilias svar. Jag sprang in i skogen och ropade försiktigt på Oscar, utan att få svar. Jag gick längre in i skogen och fick plötsligt syn på Oscar som satt lutad mot ett träd.
"Oscar" sa jag och gick närmare.
"Sluta rädda mig, ett steg närmare och jag kör kniven genom mitt hjärta" sa Oscar hotande, men ändå hörde jag hur han bröt på rösten, ett tydligt tecken på att han hade gråtit.
"Oscar lyssna på mig" sa jag och tog ett steg framåt, men backade hastigt när Oscar höjde kniven...