I Choose You

{Kapitel 25}

•Jonnas perspektiv•
"Har du någon aning om vad som skulle kunna ha hänt?" Sa Kristoffer när han hade antecknat klart allt jag sagt. Jag svalde hårt. Jag skulle precis berätta sanningen, när jag såg Oscar ledsna ögon framför mig. Minen han gav mig på sjukhuset precis innan han gick. Jag kan inte berätta. Jag kan inte förstöra våran vänskap, om jag berättar sabbar jag säkert min vänskap med Oscar, Felix och Ogge. Jag drog ett djupt andetag och sa:
"Jag tror att han snubblade i trappan... Jag var lite arg på honom och sprang iväg, och jag tror att han snubblade på trappsteget när han skulle springa efter..."
Kristoffer nickade långsamt medan han antecknade.
"Vilka andra var där denna händelse ägde rum?" Frågade Kristoffer.
"Det var jag, Omar Rudberg, Oscar Enestad, Oscar Molander, Felix Sandman och massa andra som jag inte känner, det hände ju liksom i stan..." Svarade jag.
"Fast det var ingen som såg exakt vad som hände tror jag, för jag såg ju bara när han låg på marken och då ropade jag på Oscar och Felix" la jag till innan Kristoffer hann fråga något mer.
"Kommer Omar Rudberg, Oscar Enestad, Oscar Molander och Felix Sandman säga något annat till mig?" Sa Kristoffer och tittade mig rakt in i ögonen.
"Nej, de kommer också att säga sanningen" svara jag utan att låta det minsta orolig. Det var jag inte heller, för när jag kommer hem ska jag prata med dem och säga vad jag har sagt.
"Jaha då var vi väll klara här då" sa Kristoffer och samlade ihop alla papper som låg utspridda på bordet.
Jag reste mig upp och sköt in stolen.
"Cecilia är utanför och väntar på dig" sa Kristoffer och tittade upp på mig. Jag nickade som svar.
"Tack" sa Kristoffer och skaka hand med mig.
"Tack själv" sa jag utan att ens veta vad jag tackade för. Jag skrattade tyst inom mig själv av tanken, men kom snabbt tillbaka till verkligheten. När jag kom ut på gatan möttes jag av Cecilia som stod vid sin bil. Jag trippade fram till henne.
"Hejsan" sa jag glatt. Jag vet inte riktigt varför jag är så glad. Jag har ju precis ljugit en polis rakt upp i ansiktet.
"Hej, gick det bra?" Frågade Cecilia lika glatt som mig.
"Det gick toppen" sa jag och satte mig i bilen.
Cecilia hoppade in i bilen och sa:
"Jag tänkte att vi kunde köpa med oss pizza hem, Felix, Ogge och Oscar ville ha det"
Var Ogge och Oscar hemma hos oss. Det kommer bli rätt stelt. Om det blir för stelt så går jag bara till sjukhuset och är med Omar istället.
"Det blir jättebra" svarade jag och log mot Cecilia. Under hela bilresan frågade Cecilia mig onödiga frågor om allt möjligt, som jag knappt orkade svara på, fast det gjorde jag ändå för att vara artig.
Felix, Ogge och Oscar satt i soffan och spela FIFA, de märkte oss inte ens när vi kom hem...