I Choose You

{Kapitel 20}

•Felix perspektiv•
"Nej, du ska stanna här, läkaren sa att du skulle stanna här några dagar, du har en lätt hjärnskakning" sa jag och tryckte försiktigt ner henne i sängen igen.
"Hur mår Omar?" Frågade Jonna tyst när hon hade lugnat ner sig.
"Han har en rätt så kraftig hjärnskakning och hans näsben är brutet och han ligger i koma, men läkarna kan inte göra något annat än att låta er vila ett par dagar" sa Ogge och kom närmare oss. Vi pratade länge tills en sjuksköterska tvingade mig och Ogge att gå för att Jonna behövde vila. Vi gjorde såklart som hon sa och åkte hem till Ogge istället. Det var en spänd tystnad mellan oss när vi satt i soffan hemma hos Ogge.
"Jaha, vad tror du hände då? Tror du att det var Oscar?" Sa Ogge nedstämt. Jag suckade.
"Jag vet inte, men det lät ju så på Jonna" svarade jag med blicken i golvet.

•Jonnas perspektiv•
Jag öppnade skräckslaget mina ögon efter mardrömmen jag nyss drömde. När jag såg vem som satt i stolen hoppade jag till av rädsla.
"Gå ut härifrån, jag vill aldrig mer se dig" skrek jag.
"Jag måste få prata med dig" svarade Oscar lågt, hans röst var glansig och hans ögon var tårfyllda. Även fast att jag var arg på honom, så kände jag medlidande, han behövde prata med mig, jag behövde prata med honom.
"Vad minns du från igår?" Frågade Oscar, lika lågt och glansigt som gången innan.
"Att du slog Omar medvetslös" sa jag och var nära på att bryta ihop totalt.
"Det är sant, men det var inte meningen, jag var bara arg, jag är ledsen" sa Oscar och lika så han var nära på att bryta ihop.
"Det är fan inte mig som du ska säga förlåt till, du ska säga förlåt till Omar, men Omar ligger i koma, och allt på grund av dig" nästan skrek jag åt Oscar, men inte för högt eftersom jag inte ville att sjuksköterskorna skulle komma.
"Jag vet Jonna, men snälla du får inte berätta för någon om vad jag gjorde" snyftade Oscar fram. Jag fnös till.
"Det är ju fan misshandel, och du vill att jag ska hålla käften" frågade jag argt.
"De sätter mig i ungdomsvård, Jonna. Snälla, jag var inte mig själv, jag var arg på honom för att han kallade sig för din pojkvän" snyftade Oscar fram, men ändå med en viss rädsla i rösten.
"Men vet du vad, han är min pojkvän, inte du, för det är över" sa jag utan att låta det minsta ledsen, vilket jag egentligen var. Jag fattade bara inte hur han kunde göra så mot Omar.
"Snälla Jonna, säg inget, jag gör vad som helst" bad Oscar gråtandes. Vad ska jag göra? Han var ju trots allt min vän och jag borde inte svika honom, men han slog ju faktiskt Omar medvetslös. Mina ögon fylldes med tårar, Oscar tog ett steg närmare och lutade sig över mig. Han drog sina fingrar över min kind och viskade gråtandes:
"Jonna snälla"
Där sprack det för mig, jag blev bara, helt plötsligt, så förbannad på Oscar. Jag slet bort Oscars hand och satte mig hastigt upp i sängen...