I Choose You

{Kapitel 35}

•Jonnas perspektiv•
Jag vaknade i Omars famn. Jag kommer fortfarande ihåg den hemska blicken från igår när Felix låg medvetslös på golvet. Jag skakade av mig de hemska tankarna och reste mig försiktigt upp så att Omar inte skulle vakna. Jag gick ut i korridoren och tassade till mitt och Felix rum. Felix låg där, i sängen, med bandage runt huvudet, helt orörlig. Jag bara stod där och stirra på honom, ända tills det kom in förmodligen en sjuksköterska i rummet. Jag kunde höra hur personen kom, men jag vände mig inte om. Jag stod kvar och stirrade på Felix. Jag kände en hand på min axel och vände mig om för att se vem det var. Där stod Leon. Jag slängde mig in i hans famn och gosa in mitt huvud mot hans bröstkorg. Jag vet inte, men det känns som om jag har kommit honom väldigt nära. Jag pratade med honom väldigt ofta när jag låg på sjukhuset. Han förstod mig. Han strök mig över ryggen ett tag medan jag snyftade mot hans bröstkorg. Tillslut stötte han försiktigt bort mig, han satte sina händer på mina axlar och tittade mig rakt in i ögonen.
"Felix kommer bli bra" sa han lugnt. Jag nickade sakta och torkade bort mina tårar med min tröjärm.
"Vad var det som hände?" Frågade jag försiktigt.
"Förmodligen tappade han kontrollen när han skulle gå tillbaka till sin säng, ramlade, svimma och fick en rejäl smäll i huvudet" svarade Leon medlidande. Jag nickade som svar och gick fram till min säng.
"Du får åka hem idag" sa Leon plötsligt, jag som trodde att han hade gått.
"Ja, jag vet, jag och Felix skulle göra något" sa jag besviket och log halvhjärtat mot honom.
"Gör något med Omar, han åker väl hem idag?!" Sa Leon och log stolt över hans idé. Jag skrattade och sa:
"Ja det kan jag väl"
"Du Leon, vet Cecilia om Felix?" Frågade jag precis innan Leon hann ut genom dörren.
"Ja, vi ringde henne igår kväll, hon var här hela natten" sa Leon och log mot mig innan han gick. Jag log lite för mig själv och packade klart alla mina grejer. När jag var klar ringde jag Omar. Han svarade efter några signaler.
"Hej älskling, vart tog du vägen imorse?" Svarade Omar.
"Jag gick till Felix" sa jag dystert.
"Han får inte åka hem idag eller hur?!" Sa Omar.
"Nej" svarade jag ledset.
"Kom och sov hos mig" Sa Omar, men mer som ett kommando än en fråga.
"Om jag måste så" svarade jag retsamt.
"Jaha, nej men då åker jag hem själv då" sa Omar och skratta.
"Är du kvar på sjukhuset?" Frågade jag.
"Ja, vill du ha skjuts eller?" Frågade Omar.
"Gärna" svarade jag, sedan la vi på och jag tog min väska och började gå mot Omars rum. När jag kom fram stod han i dörröppningen med sin väska och väntade på mig. Han kysste mig mjukt när vi möttes.
"Hej" sa han och log. Jag skrattade till och tog hans hand...