I Choose You

{Kapitel 49}

•Ogges perspektiv•
Tiden gick fort, jag och grabbarna spenderade mycket tid i studion för att få klart låtarna till Justins konsert. Jag kan fortfarande inte riktigt fatta att VI ska vara förband åt typ världens största artist i en arena med över 30 000 personer. Det är helt sjukt. Imorgon är konserten och just nu är vi i studion och övar för fullt. När vi var klara för idag gick vi fram till Jonna som satt i soffan och tittade på oss när vi övade.
"Ni är sjukt duktiga" sa Jonna och log. Vi alla log som svar.
"Nu får ni gå hem och sova, ni verkar ju helt slut" sa Daff.
"Vad konstigt då, du kör ju stenhårt med oss" sa Felix och skrattade.
"Ska man ligga på topp får man kämpa" sa Daff och gick ut ur rummet. Jonna flina åt oss innan hon gick mot dörren.
"Kom nu, ni måste sova" sa Jonna.
"Ja, vi kommer mamma" sa Omar med bebisröst. Jonna lipade mot honom och kastade sedan våra jackor till oss en och en. Vi gick otroligt långsamt hem, utan ett ändå ord.
"Så, gå och lägg er nu" sa Jonna och schasade iväg oss, när vi precis kommit in genom dörren. Vi gjorde såklart som hon sa, eftersom ingen orkade tjafsa emot, och gick direkt och la oss och somnade direkt. Imorgon blir det en stor dag och vi måste allihopa ligga på topp.

•Jonnas perspektiv•
Jag vaknade före killarna morgonen därpå. Fast det var inte så konstigt med tanke på hur trötta de var igår. Tänk, idag ska de stå på en scen och uppträda för första gången någonsin som grupp, för ungefär 30 000 personer. Helt sjukt. När jag legat och tänkt ett tag i sängen så smög jag försiktigt ut från rummet för att inte väcka Omar. Jag bestämde mig för att göra frukost åt dem. Jag hämtade kokboken och slog upp sidan 73 där receptet för pannkakor fanns. Det gick fort när jag väl kom igång. När jag stod och stekte pannkakorna kände jag plötsligt två händer på min midja bakifrån. Omar. Han la sin haka på min axel och viskade:
"Godmorgon älskling" Jag rös av hans andetag vid mitt öra.
"Godmorgon älskling" svarade jag och vände mig om. Jag kramade om Omar och han kramade om mig.
"Är du nervös?" frågade jag efter kramen och återgick till mitt stekande av pannkakor.
"Inte än" sa Omar.
"Vill du ha hjälp med något?" Frågade Omar och började rita små hjärtan på min rygg med fingret.
"Nej, det är klart nu" sa jag stolt och la upp den sista pannkakan på tallriken. Jag ställde fram tallriken med alla pannkakor på det dukade bordet. Jag och Omar började äta. Bara ungefär 5 minuter senare kom Oscar in i rummet.
"Godmorgon" sa jag glatt.
"Godmorgon" sa Oscar trött och satte sig på stolen mittemot mig. Han drog handen genom håret och la sedan upp en pannkaka på sin tallrik.
"Har du gjort pannkakorna?" Frågade Oscar när han hade tagit en tugga av pannkakan. Jag nickade stolt och Omar flina åt mig.
"Skitgoda" sa Oscar.
"Det hoppas jag inte att de var" sa Omar häpet...