I Choose You

{Kapitel 17}

•Ogges perspektiv•
"Du borde inte, inte du heller Felix... Jag tar det" sa jag lugnande.
"Nej det gör du inte, jag tar det" sa någon bakom mig. Jag vände mig om och möttes av Omars ledsna ögon.
"Vafan har du sagt till henne?" Skrek Felix och jag var tvungen att hålla både Felix och Oscar på avstånd för att de inte skulle klå upp honom.
"Ingenting, men vi har en del att prata om" sa Omar oskyldigt.
"Vem fan är du?" Skrek Oscar.
"Jag är Omar Rudberg, Jonnas pojkvän" svarade Omar. Jag kände hur både Oscar och Felix spände sig.
"Jag är för fan hennes pojkvän" skrek Oscar. Omar fnös till och gick sedan samma väg som Jonna hade gått.
"Låt honom gå, de har säkert en del att prata om" sa jag till Oscar och Felix.
"Men vad menar han med att han är hennes pojkvän?" Sa Oscar irriterat.
"Men är du trög eller?!" Sa jag. Oscar och Felix tittade på mig som om jag vore ett spöke.
"Omar, från Göteborg, vi borde ju ha fattat från början" sa jag med en röst som tydde på att de inte fattade någonting.
"Helvete heller, han svek ju henne totalt, honom kan vi ju inte jobba med" skrek Oscar.
"Men Oscar chilla, de löser det, låt dem bara vara ifred ett tag" lugnade jag honom.

•Jonnas perspektiv•
Jag hörde hur någon kom emot mig, där jag satt i gränden. Mina händer var djupt begravda i mina händer och jag bara grät. Jag vill såklart ha tillbaka Omar, men nu har jag ju Oscar. Fast förr eller senare kommer jag vara tvungen att välja, det är hemskt. Just nu vill jag bara skita i livet, världens sämsta födelsedag.
"Förlåt" hörde jag Omar säga. Vafan gör han här, den sista jag vill prata med just nu är han.
"Vafan vill du mig?" Sa jag och lyfte mitt huvud från mina händer.
"Jag vill att du lyssnar på mig" sa Omar och slog sig ner bredvid mig.
"Visst prata på du, men om jag tänker lyssna är en annan sak" sa jag nonchalant.
"Du vet när jag gjorde slut, du ska veta hur mycket jag ångrar det. Jag har försökt nå dig ända sedan dess, men du har blockerat mitt nummer, så jag får inte tag på dig på något sätt alls. Jag vet att du är sur på mig, men jag vill bara säga att jag har försökt ringa dig varje kväll i två år nu i hopp om att du någon gång ska svara. Jag visste inte att du hängde med Felix, Oscar och Ogge. Det var bara rena lyckodraget för mig. Jag ska börja pendla hit, så snälla jag ber dig, ta tillbaka mig. För jag älskar dig och det vet du. Jag vet att du fortfarande har älskar mig" sa Omar och jag kunde höra hur han verkligen menade varenda ord han sa.
"Jag älskar inte dig längre" ljög jag så gott jag kunde.
"Jag vet att du gör det. Jag kan bevisa det på två olika sätt"
"Hur fan ska du kunna bevisa det" sa jag argt och betonade "du".
"För det första, har du på dig halsbandet jag gav dig, och jag slår vad om att du har haft det varje dag ända sedan du fick det" sa Omar. Han hade rätt, jag hade haft det halsbandet på mig varje dag ända sedan jag fick det av honom...