I Choose You

{Kapitel 61}

•Jessies perspektiv•
"Jonna, det är jag, öppna dörren så kan vi prata" sa jag mjukt och knackade på dörren. Jag hörde hur hon låste upp och jag öppnade dörren. Jonna stod där framför dörren, hon såg helt förstörd ut.
"Men Jonna, vad är det?" Frågade jag och rusade fram och omfamnade henne. Jonna började väl prata när vi hade satt oss ner i sängen.
"Jag vet inte vem jag ska välja" sa Jonna. Jag tittade förunderligt på henne.
"Vadå välja?" Frågade jag efter ett tag, eftersom jag inte hade någon aning om vad hon pratade om.
"Omar eller Oscar" svarade Jonna och jag förstod precis. Jag visste att den här dagen skulle komma så fort jag fick höra att Omar var tillbaka.
"Du måste bara följa ditt hjärta" sa jag lugnt och tog tag i Jonnas händer.
"Men det är ju det som är problemet, jag vet inte vad jag vill längre" sa Jonna och hennes tårar bara sprutade ut. Jag och Jonna sov inte alls den natten. Vi satt bara och pratade och grät och skrattade. Jag har nog inte hjälpt Jonna så mycket med vem hon ska välja. Jag tycker faktiskt inte att hon ska välja någon, jag tycker hon ska sluta umgås med de där killarna. Dels för att de är så jävla dryga och dels för att hon blir ledsen stup i kvarten när hon är med dem, så har det i alla fall varit på sista tiden. Men jag vet inte, Jonna säger att de var snälla och omtänksamma innan de blev kända och att de har lovat att tänka på det nu efter deras lilla snack. Jag vet inte vad jag ska tro, men så länge jag har känt dem så har de varit dryga och nonchalanta mot alla. Såklart har jag inte sagt allt det här till Jonna, bara att jag tycker att de är dryga, men inte att jag tycker att borde sluta umgås med dem. Jag tror att jag och Jonna skulle behöva komma bort ett tag. Och bara få vila våra hjärnor lite. Jag vet, jag tar med Jonna till mitt landställe i några veckor. Bara vi. Sommarlovet har ju precis börjat så vi har många veckor på oss och mamma och pappa ska ändå inte dit nu i sommar. Perfekt. Nu ska jag bara få med Jonna på det, och mamma och pappa förstås, och Cecilia. Jonna hade inte vaknat än så jag smög försiktigt ner i köket för att inte väcka henne. Först ringde jag mamma och pappa, just nu är de hos min moster i Norrland.
"Hej gumman, hur har du det?" Frågade mamma glatt när hon svarade.
"Det är bra, själv då?" Sa jag och började duka fram lite frukost på bordet.
"Bara bra faktiskt" svarade mamma. Jag log, nu är hon på bra humör, då är det enklare att få som jag vill.
"Ehm, du mamma, jag har funderat över en sak" sa jag lite tveksamt och bet mig i läppen.
"Vadå gumman?" Sa mamma.
"Jo, jag skulle vilja åka till Gotland med Jonna i några veckor" sa jag ganska snabbt.
"Men var ska ni bo då?" Sa mamma bekymrat.
"Ja, vart var det nu vi hade ett landställe?" Sa jag ironiskt och mamma började skratta.
"Visst, vi kan prata mer senare idag" sa mamma.
"Tack" sa jag och log. Jag la på och ringde Cecilia.
"Hej Jessie" svarade hon.
"Hej" sa jag.
"Visst är Jonna hos dig?" frågade Cecilia.
"Ja det är hon, men du jag undrar om jag och Jonna skulle kunna få åka till Gotland, till mitt landställe i några veckor?" Sa jag tveksamt denna gång också. Cecilia var tyst ett tag, jag tror att hon tänkte.
"Om du lovar att ta hand om henne" sa Cecilia sedan och jag log nöjt.
"Självklart, och du säg inget till killarna, inte till Jonna heller, jag vill att det ska bli en överraskning till henne" sa jag lite oroligt. Jag visste att killarna skulle bli sura och tjata om att hon skulle stanna hemma och jag vill inte att hon ska få ångest för det också...