I Choose You

{Kapitel 13}

•Jonnas perspektiv•
När vi kom hem så sprang jag upp till mitt rum och satte mig i sängen. Jag var lite spänd, jag och Omar hade varken pratat eller smsat sedan igår när vi pratade. Jag tryckte på ring. Det gick många toner innan Omar svarade:
"Hej" han lät ovanligt dyster.
"Hej älskling, vad är det?" Svarade jag glatt, men ändå oroligt.
"Asså jag vet inte hur jag ska säga det... Men jag tycker att det här är jobbigt..." Svarade Omar ledsamt.
"Vad är jobbigt, älskling?" Frågade jag oroligt.
"Att höra din röst, och ändå veta att vi inte kommer ses på säkert flera år" sa Omar upprört. Vad är det med honom? Såhär var han ju inte igår.
"Vad menar du med det?" Sa jag och lät säkert som världens knäppaste person, eftersom det var glasklart vart han ville komma.
"Jag klarar inte av att vi har det såhär, jag klarar inte av att hålla kontakt med någon som jag älskar, men veta att det är flera timmar mellan oss, att vi inte kommer träffas på säkert flera år..." Sa Omar tyst. Jag kunde höra hur han grät. Själv var jag mer i chock, jag visste liksom inte vad jag skulle göra eller säga. Jag trodde inte att Omar var såhär.
"Du vill göra slut, eller hur?!" Sa jag båda argt och upprört.
"Nej, jag vill inte, men jag måste..." Mumlade Omar. Jag fnös till och la på luren. Jag raderade Omars nummer från min mobil och slängde alla bilder jag hade på honom och mig. Kanske lite överdrivet, men nu var jag faktiskt arg på honom. På riktigt. Hur kunde han göra sådär, nu när han vet att jag behöver honom som mest. Jag gick med snabba steg in i badrummet och kollade mig i spegeln. Jag såg ut som värsta monstret. Mina ögon var rödsprängda, mina kinder var alldeles blöta och mitt hår var rufsigt. Jag sköljde av mitt ansikte med iskallt vatten. Sedan tog jag min tjocktröja och drog på mig luvan. Jag smög ner för trappan, eftersom jag inte ville att killarna skulle märka att jag var borta. Jag tog ljudlöst på mig jackan och skorna. Ner till stranden gick jag, det var liksom typ det ändå stället jag faktiskt hittade till.

•Oscars perspektiv•
"Eh jag går på toa grabbar" sa jag till Felix och Ogge. De brydde sig inte ett dugg, de var helt inne i den där filmen. Jag skulle inte gå på toa, jag skulle gå och kolla till Jonna, det hade varit helt tyst där den senaste timmen. Jag sprang upp för trappan och ställde mig tätt intill Jonnas dörr. Jag skulle lyssna om hon pratade med hennes kille, för i så fall ville jag inte störa, jag vill bara veta om hon var okej. Det var helt tyst ifrån Jonnas rum. Jag knackade på dörren, men fick inget svar. Jag blev orolig och slet upp dörren, men det var ingen där...