I Choose You

{Kapitel 8}

•Jonnas perspektiv•
Maria började gå mot dörren och jag följde motvilligt med. Jag tog ett djupt andetag innan vi knackade på dörren. Bara några sekunder efter kom det en kvinna och öppnade dörren. Det måste vara Cecilia.
"Hej Jonna, det är jag som är Cecilia" sa Cecilia hur glatt som helst. Hon fångade in mig i en stor bamsekram. Maria följde med in och började bära in mina saker medan Cecilia tog mig med på husesyn. Huset var stort, välstädat och väldigt prydlig. Jag kan gissa rätt lätt att Cecilia är en sådan person som bryr sig väldigt mycket om hur det ser ut hemma. När vi kom upp på övervåningen, gick vi först in i ett stort sovrum som var Cecilias.
"Det här är Felix rum" sa Cecilia när hon öppnade dörren till ett annat rum på övervåningen.
"Vänta, har du en son?" Sa jag hastigt och förvirrande. Varför hade inte Stefan, Bella eller Maria sagt att Cecilia hade en son.
"Ja Felix, han är med sina kompisar nu, men han har lovat att komma hem innan middagen" sa Cecilia nonchalant. Jag rynkade diskret på ögonbrynen, men följde sedan efter Cecilia in i det rummet som då skulle bli mitt rum. Det var vita väggar, det fanns redan möbler där och Bella hade bärt in mina saker från bilen. Det fanns två dörrar i rummet, en till ett eget badrum, och en till en stor garderob. Wow asså det här var verkligen bättre än mitt sunkiga vindsrum hemma i Göteborg. Jag la mig ner i sängen och pustade ut. Cecilia satte sig ner bredvid mig och frågade medlidande:
"Blev det jobbigt avsked av dina vänner?"
"Nej, jag hade inte så många vänner, men min pojkvän däremot..." Svarade jag och kände direkt hur det började bränna bakom ögonlocket.
"Åh gumman, jag är så ledsen" sa Cecilia och drog in mig i en kram.
"Jag ska gå ner och börja med middagen, men du kan väl börja plocka upp dina grejer?" Sa Cecilia efter ett bra tag. Jag nickade och torkade bort mina tårar med min tröjärm. Cecilia gick och jag reste mig upp och drog fram min klädkartong. Jag började sakta plocka upp kläderna.
Längst ner i botten hittade jag en tröja av mamma och en tröja av pappa. Jag packade ner dem när jag var och packade hemma. Jag ville bara ha någonting kvar från dem. Jag vek ihop tröjorna och la dem i min ena byrålåda. Jag suckade högt och plockade upp resten av kläderna. När allting var upphängt i den stora garderoben, gick jag och dunstade ner i sängen. Jag började tänka på Omar, jag har tänkt på honom ända sedan vi åkte. Jag började pilla lite på halsbandet som jag fick av honom. Gud vad jag saknar honom asså. Hur ska jag klara mig. Jag drog upp mobilen ur min ficka. Jag hade fått ett sms från Omar. Jag gick in på vår konversation som typ bara bestod av hjärtan. "Jag saknar dig redan, älskling... Kan du inte ringa sen? <3" hade han skrivit. Jag kollade när han hade skickat det. Ojdå för tre timmar sedan, jag kanske ska ringa...