I Choose You

{Kapitel 67}

•Jonnas perspektiv•
Jag reste mig hastigt upp och störtade fram till Jessie. Hon satte sig upp och såg helt borta ut i några sekunder. Jag tittade mig runt för att se vad bollen kom ifrån. Det var nästan bara barnfamiljer på stranden. När jag vände mig om stod det helt plötsligt en kille bredvid Jessie.
"Sorry, hur gick det?" Frågade killen och jag såg hur Jessie stelnade till.
"Edwin?" Sa hon sedan häpet och placerade sin hand på sin panna.
"Jessie?" Sa killen, som förmodligen var Edwin då. Han var rätt snygg ändå.
"Aa" svarade Jessie och ställde sig försiktigt upp. Och sedan, helt oväntat, så kramade de varandra. Jag såg i ögonvrån hur en till kille kom gående. När jag vände mig om fick jag se att killen var påväg rakt mot oss, han var skitsnygg och söt. Han hade brunt och ganska långt hår, men inte för långt, precis perfekt långt. Han hade bara badbyxor på sig så man kunde se hans sex-pack och hans v-linje klart och tydligt. Jag blev alldeles knäsvag bara av att titta på honom. Jag slet bort blicken för att inte börja dregla eller nåt. Jessie och Edwin hade precis släppt från kramen och Edwin började granska mig från topp till tå. Jag log och sträckte fram handen.
"Edwin" sa han.
"Jonna, jag är Jessies vän" sa jag och log mot honom. Sedan kom den där killen, den där snygga, söta killen fram.
"Har du hittat brudar?" Sa killen och flinade mot Edwin. Edwin flinade tillbaka och sa:
"Aa, det här är Jessie, min typ barndomskompis, och hennes vän, Jonna".
Jag log mot killen när han granskade både mig och Jessie på samma sätt som Edwin hade gjort.
"Kul att träffas, jag heter Kevin" sa killen som tydligen då hette Kevin. Jag och Jessie nickade svagt.
"Jaha, vad gör ni här då?" Frågade Edwin för att få igång ett samtalsämne.
"Vi behövde komma bort från alla problem där hemma" svarade Jessie och jag suckade för mig själv.
"Ni då?" Frågade Jessie.
"Familjeproblem typ" svarade Edwin och log ett snett leende. Plötsligt ringde min mobil och jag var snabb med att ta upp den ur väskan. Det var Omar som ringde. Jag tittade noga på skärmen ett tag.
"Ehm, Jonna" sa Jessie och jag kom tillbaka till verkligheten. Jag gick fram till Jessie och visade henne mobilen.
"Svara" sa Jessie och jag gjorde som hon sa. Jag fick dra bort mobilen långt från örat för att inte bli döv av Omars skrik i andra änden.
"TA BORT DEN DÄR BILDEN PÅ INSTAGRAM, JAG BLIR GALEN PÅ ALLA FOOOERS SOM TROR ATT VI SITTER OCH GRÅTER" skrek han argt.
"Jo, men tror du att det är så jävla roligt för mig att få de där kommentarerna dag in och dag ut bara på grund av allt som ni lägger ut?!" Sa jag i normal samtalston.
"Jonna, snälla vi tappar foooers på grund av alla jävla rykten" skrek han.
"Ja, men sluta skapa alla rykten då" väste jag.
"Lägg ner" sa Omar surt.
"Men det var ju du och Felix som började" sa jag irriterat.
"Kom fan inte och såg att det var vi som började" sa Omar skarpt.
"Men det var det ju" sa jag och kände att Omar verkligen började gå mig på nerverna.
"Okej, Omar nu räcker det, sluta bara, det är över nu, om du inte fattar vad jag menar med allt jag försöker säga så läs det senaste smset om och om igen tills du fattar" sa jag argt. Jag slängde på luren och vände mig till Jessie, Edwin och Kevin som bara stod och stirrade på mig...