I Choose You

{Kapitel 6}

•Jonnas perspektiv•
Jag svalde hårt när vi stod utanför mitt hus. Bella öppnade dörren och jag klev stelt in. Jag gick sakta upp till mitt rum på övervåningen. Min säng gav ifrån sig ett knarrande ljud när jag satte mig på den. Jag suckade. Bella kom in och satte sig bredvid mig.
"Jag förstår att det här är jobbigt för dig och jag finns här om du vill prata, men vi måste börja nu" sa Bella medlidande. Jag märkte hur mycket hon faktiskt brydde sig, på riktigt. Jag nickade och log. Sedan reste jag mig upp och började.
Efter ungefär tre timmar var vi klara. Bella sa att socialen skulle hämta upp sakerna innan de hämtade mig imorgon. Så vi åkte tillbaka till polisstationen igen. Jag gick in i "mitt rum", Omar hade inte kommit tillbaka, tänk om han inte skulle komma tillbaka innan jag skulle åka. Tänk om jag aldrig skulle få se honom igen. De tankarna fick mig att fälla en ensam tår som rann ner för min kind.
"Men varför gråter du älskling?" Hörde jag Omar säga ifrån dörröppningen. Jag vände mig om och Omar kom i full fart rusande mot mig. Han omfamnade mig. Och där stod vi länge, inte lika länge som igår, men tillräckligt länge i alla fall. Omar släppte långsamt från kramen. Han gick till soffan och började rota i en påse. Jag satte mig på sängen och frågade:
"Vad gör du?"
"Jag letar efter en sak, här var den" mumlade Omar till svar och kom tillbaka till mig. Han satte sig bredvid mig, båda vände sig om för att sitta mittemot varandra. Han höll en liten svart ask i handen.
"Här älskling, det är för att du aldrig ska glömma mig" sa Omar och sträckte fram den lilla asken.
"Men älskling jag har ju ingenting till dig" sa jag när jag tog emot presenten.
"Men jag lovar att jag inte kommer glömma dig i alla fall, det går inte för du har en för stor plats i mitt hjärta" sa Omar lite dystert. Åh gud vad söt han var, jag blev ju nästan tårögd.
"Men du vet väl att jag aldrig kommer glömma dig heller?" Sa jag och tittade Omar rakt in i ögonen.
"Ja det är klart att jag vet" svarade Omar och pussade mig på kinden. Jag öppnade sakta locket på asken. I asken låg ett halsband med ett J och ett O på en kedja. Så gulligt av honom. Mina glädjetårar sprutade ut och jag bokstavligen slängde mig in i Omars famn.
"Tack älskling" viskade jag.
"Det var så lite så" svarade Omar och satte på mig halsbandet. Efter ett tag bestämde vi oss för att se på på film och bara mysa. Vi satt i soffan och kollade på film hela kvällen, ändå till midnatt.
"Ojdå, vi kanske ska gå och lägga oss, det blir en lång dag för dig imorgon..." Sa Omar och gäspade.
"Men om jag inte vill att det ska bli imorgon då?" Sa jag.
"Det är redan imorgon, eller idag blir det ju, eller... Du fattar vad jag menar" sa Omar och skrattade. Jag lipade mot honom. Vi gick och la oss och jag somnade nästan direkt i Omars famn...