I Choose You

{Kapitel 39}

•Omars perspektiv•
Vad var det med Jonna? Jag tittade på mobilen som hon hade tryckt upp mot min bröstkorg. Det var min mobil, med min och Sannas konversation lysande på skärmen. Jag läste noga igenom den och kom fram till att den kunde misstolkas på många olika sätt. Fan, jag måste reda ut det här. Jag måste hitta Jonna. Jag visste flera ställen som Jonna skulle kunna vara vid, men jag bestämde mig för att gå till den där lilla klippan vid havet, där jag och Jonna alltid gick förut. Det är nog störst chans att hon är där. Jag slängde på mig mina kläder och började gå mot klippan. Jag gick och gick och jag märkte att jag gick fortare och fortare efter varje steg jag tog. Jag saktade ner lite och smög ut på klippan. Där satt Jonna.
"Jonna" viskade jag och skyndade mig fram till henne. När jag satte mig bredvid henne reste hon sig upp och gick iväg. Jag kom snabbt upp på fötterna och tog tag i hennes arm.
"Jag måste få förklara" sa jag i hopp om att hon skulle låta mig förklara. Jonna skakade på huvudet och försökte dra sig loss från mitt grepp om hennes arm.
"Jonna, snälla, lyssna bara på mig" sa jag och drog henne närmare mig. Jag försökte möta hennes blick utan att lyckas så vidare bra. Jag drog henne närmare mig så att mina läppar bara var några millimeter ifrån hennes.
"Du har missförstått det" viskade jag och snuddade vid hennes läppar under varje ord. Samtidigt hade jag blicken fast i hennes otroligt vackra, tårfyllda ögon. Sedan kysste jag henne försiktigt. Jag drog ifrån mina läppar från hennes när jag märkte att hon inte besvarade kyssen.
"Jag kan förklara, jag måste förklara" sa jag och kände hur mina tårar brände bakom ögonlocken. Jonna stod orörlig och stirrade på mig med en tom blick.
"Snälla" viskade jag.
"Nej Omar, jag litade på dig, du förstörde det, det är slut" stammade Jonna fram. Kniven i hjärtat högg till och jag kunde inte hantera mina tårar. Jonna vände sig om och började gå, men hon hann inte långt innan jag tog ett nytt, stadigt grepp och hennes midja.
"Sanna är min gamla manager, hon hjälpte mig med musiken innan jag sattes ihop med grabbarna och fick Daff istället, inget annat, jag lovar" stammade jag gråtandes fram.
"Jag vet att det är jävligt lätt att missförstå de där smsen, men jag lovar, vi var bara goda vänner som arbetade ihop under en lång tid" fortsatte jag när Jonna inte svarade. Jonna torkade bort tårarna och tittade mig djupt in i ögonen.
"Förlåt" sa Jonna och log snett mot mig. Jag skakade på huvudet och satte mitt ena pekfinger på Jonnas läppar. Sedan pressade jag mina läppar mot hennes. En underbar kyss, med en underbar flickvän, på en underbar plats, kunde det bli bättre?!
"Jag älskar dig" sa jag efter kyssen och log.
"Jag älskar dig" svarade Jonna och jag kände hur kniven i hjärtat snabbt försvann...