Nightmare ~ 3

Kapitel 4

Leonora Styles

Kylan omslöt min kropp.

Broräckets kalla metall ilade mot mina händer.

Vattnet under mig flöt på och små vågor kastades mot brons pelare.

Inte ett endaste ljud förutom vågorna hördes.

Dom kalla vindarna grep tag i mitt hår som stillsamt blåste med.

Jag tänkte att jag skulle ge upp.

Släppa taget om räcket och falla.

Låta Pontus vinna.

Mina demoner väcktes till liv av tanken och pushade på mer.

Rösterna i mitt huvud sa

"Kom igen Nora. Var inte feg. Livet på andra sidan kommer vara bra. Du får vara ung för alltid. Släpp taget Nora"

Det kändes som att någon drog mig framåt.

Jag kämpade för att hålla mig kvar, men mitt inre mörker var starkt

"Tänkte du hoppa?"

Jag ryckte till.

Demonerna la sig på sin vakt i mitt huvud och bevakade varje liten rörelse

"Kanske det..vad gör du här? Gå"

Han lutade sig mot räcket

"Vad är det med dig då?"

"Försök inte. Jag såg dig, du lämnade mig där på vägen. Jag hade kunnat dö"

"Det hade inte spelat någon roll om du ändå hade tänkt hoppa"

Jag suckade och försökte hålla tillbaka
tårarna

"Hur kunde jag vara så dum? Tro att någon för en gångs skull brydde sig om mig? Du var den första som inte kallat mig för något, knuffat runt på mig. Men vet du William? Jag hade fel om dig. Du bryr dig inte om mig. Jag kan lika gärna hoppa nu och låta dig skratta nöjt åt mig när jag är borta"

Jag släppte taget om räcket och började ställa mig upp

"Nej är du dum eller?!"

Han greppade tag i min arm

"Släpp mig William! Jag vill inte vara kvar här bland alla idioter!"

Jag kämpade emot när han försökte få ner mig från räcket.

Jag började tappa balansen och Williams grepp runt min arm blev lösare.

Jag kunde vilken sekund som helst falla mot min död.

Demonerna skrattade högt i mitt huvud.

Vinden grep tag i mina kläder och gjorde balansen sämre.

Jag bad att Williams grepp inte skulle lossna.

Jag ville egentligen inte att det skulle vara över

"William!"

Tårarna föll och skräcken i mig gjorde mig yr.

Vindarna grep tag i mig och jag försökte hålla mig kvar.

Jag tappade balansen och for framåt mot vattnet

"Nora!!"

Hans hand greppade tag i min.

Jag sträckte upp min andra hand och tog tag i hans fria

"Håll dig kvar Nora!"

Jag famlade med fötterna efter grepp

"hallå?! Kan någon hjälpa mig?!"

Ingen skulle höra.

Inte en endaste människa var ute.

Tårarna rann som en fors ner för mina kinder.

Blåsten grep tag i mina ben

"Snälla William! Hjälp mig!"

"Håll ut Nora! Jag försöker"

Kraften i bådas armar började ta slut.

William såg så trött ut.

Jag hade faktiskt själv sätt till att jag hamnade här.

Han skulle inte behöva kämpa för något jag gjort själv.

Det var dags att låta demonerna få sitt roliga

"William.. Jag orkar inte mer! Släpp taget..! Jag klarar inte att hålla mig kvar!"

Jag blundade och försökte ta några djupa andetag, innan han kanske släppte

"Jag släpper inte Nora! Vi ska klara det här!"