Nightmare ~ 3

Kapitel 53

Leonora Styles

Den här kvällen läste jag igenom min bucketlist

1. Spela golf med Niall [✔️]
2. Göra något oväntat [✔️]
3. Få Amber tillbaka [✔️]
4. Ha en första riktiga kärlek [✔️]
5. Vinna över Pontus [✔️]
6. Börja skolan igen []
7. Se Mullingar med Niall [✔️]
8. Kyssa Niall [✔️]
9. Göra "det" med Niall ;) [✔️]
10. Gifta mig med Niall [ ]

Punkt tio skulle aldrig vara avbockad. Men det höll mitt hopp uppe. En stor dröm. Att punkt tio aldrig skulle bli avbockad gjorde inte så mycket när jag fått bocka av nummer 8 och 9 som jag aldrig trodde skulle bockas av.

Om Niall såg det här, skulle det vara riktigt pinsamt. Jag borde gömma boken bättre än under kudden.

***

Några veckor senare hade jag bestämt mig för att börja skolan. Jag hade länge funderat på att börja någonstans i närheten.

Men mamma hade för några dagar sedan fått samtal från mormor. Mormor hade fått cancer och det gick inte att rädda henne. Hennes dagar var räknade. 6 månader, sen var hon borta..

Mamma blev knäckt, hennes tårar tog aldrig slut.

Jag och pappa höll om henne på kvällarna och tröstade henne. Att se sin mamma förkrossad var hemskt. Speciellt när man var så hjälplös och inte kunde få henne må bättre.

Vi tog beslutet att jag skulle följa med mamma till Sverige, testa gå i skola där i ett halvår och se om jag ville börja i skolan när jag kom hem igen. Och jag skulle spendera dom sista 6 månaderna i mormors liv med henne.

***

Två dagar efter att vi tagit beslutet var vi påväg till Sverige. Jag och mamma

"När går planet?"

Frågade jag mamma som satt i köket

"Om några timmar, hurså?"

Hon mötte min blick

"Jag ville bara säga hejdå till Niall lite extra"

Svarade jag.

Mamma gav mig ett leende

"Jag är glad att du har Niall hjärtat"

Jag gav henne ett leende tillbaka

"Jag är också glad, jag kommer hem lagom till att vi åker"

Jag gav mamma en kram innan jag gick

"Det kommer bli bra mamma, jag lovar"

***

"Det är ett halvår Niall, vi får prata varje dag på telefonen. Jag ska berätta allt som händer"

Han höll armarna runt mig och vi stod tätt intill varann, mage mot mage

"Jag vill bara inte vara utan min baby girl i ett halvår"

Hans dialekt var det bästa jag visste

"Här, ta den här"

Jag höll fram ett litet foto på mig

"So you can keep me, inside the pocket of your ripped jeans. Holding me closer till our eyes meet, you won't ever be alone. Wait for me to come home"

Sjöng jag med ett litet leende på mina läppar

"Det är en ful bild men what ever"

Niall suckade och himlade med ögonen

"Du förstörde helt the moment"

Han utbrast i ett skratt

"Inte coolt Niall.."

Jag putade med läppen och satte armarna i kors

"Äh kom här"

Han kysste mjukt mina läppar.

Jag var lyckligast i världen just nu.

***

"Nellie? Nora? Vad roligt att se er"

Vi vände oss om

"Evan!"

Utbrast mamma och gav honom en kram.

Jag log smått och önskade verkligen att jag var någon annanstans.

Evan gav mig en kram

"Du klarar dig bra, Nora"

Viskade han i mitt öra.

Min blick föll på William. Han stod där och kollade ner i golvet med lockarna hängandes för ansiktet.

Jag fick en Flashback till när han satt bredvid mig fastbunden på en stol mitt ute i ingenstans. Han offrade sig för mig. Men vad gjorde jag för han?

"William..?"

Min röst darrade.

Han ryckte till lite och tittade upp på mig

"Mmh?"

Svarade han i en kort suck

"Kan vi bara prata lite?"

Vad gjorde jag? Vad skulle jag säga?

"Mhm, visst"

Jag kastade en blick på mamma som var upptagen med att prata med Evan och gick sedan med William en bit bort

"Hur är det?"

Frågade jag och började nervöst pilla på Nialls halsband

"Bra"

Han ville verkligen inte prata med mig. Jag förstod honom

"Ehm..förlåt, för hur det blev. Du offrade ditt liv för mig och jag totalt förstörde det.."

Han kollade bort utan att säga ett ord

"Vad tänker du på?"

Frågade jag i hopp om att han skulle öppna upp sig.

Han drog fingrarna genom håret

"Dig"

Jag kollade på honom och sökte hans ögon, men han besvarade inte

"Hur mycket jag vill ha tillbaka dig.."