Nightmare ~ 3

Kapitel 37

Leonora Styles

"Ja vi landar imorgon runt två tror jag"

Jag stannade upp och lyssnade på mammas samtal med troligtvis Therese

"Jadu...hon har inte nämnt henne sen den kvällen hon kom hem från sjukhuset. Hon gick upp för att ringa och sen dess har Amber inte nämnts"

Dom pratade om mig och Amber

"Näe, hon har inte sagt om något hänt"

Therese borde veta hur mycket Amber har förändrats. Eller så kanske Amber höll det undan från sin familj

"Hey Nora. Vad gör du här?"

Jag vände mig om och mötte Lukes ansikte

"Nä inget särskilt. Skulle precis leta upp dig. Kanske ska ta vara på din förmiddag med mig"

Han nickade

"Jag tycker vi börjar dagen med en shoppingtur. Tänkte att du kanske behövde rensa ur garderoben och fylla på med nytt"

Jag satte armarna i kors och tittade på honom med en chockad min

"Tycker du jag har fula kläder?"

Han hörde den lilla sarkasm jag hade i rösten

"Ha-ha. Kom igen nu, det får dig på andra tankar. Dessutom, kommer det vara kul"

Jag följde honom till taxin.

Han hade nog rätt. En shoppingtur skulle nog få mig på andra tankar. Och med lite nya kläder kunde jag kanske starta ett nytt kapitel.

Varje tröja, par byxor och varje liten strumpa påminde mig om alla gånger jag behövt ta skit från Pontus. Jag minns exakt vilka kläder jag bar vid alla dessa tillfällen. Kläderna jag hade i skogen var uppbrända för länge sen.

Att få in nya kläder utan några bad memories skulle vara en lättnad.

***

"Ashton berättade om vad som hände på stranden. Du är stark Nora"

Jag log

"Tack, men idag vill jag bara glömma allt och ha kul. LA resan kommer vara ett helvete så jag vill få känna glädje innan vi drar dit"

Han nickade

"Right, hänt något med Amber? Ursäkta att jag frågar men ja"

"Hon är inte den tjejen jag växte upp med längre. Den Amber jag känner, är borta sen länge"

Jag tittade på tröjorna som låg på bordet

"Okey, vi gör så här. Jag köper ett plagg för varje ärr som finns på din rygg. Se det som plåster på såren"

Han klappade mig på axeln

"Säker? Det kan kosta en del"

Han himlade med ögonen

"Pfft, hallå? Lucas Robert Hemmings står mitt framför dig, jag vill inte vara sån men, jag är inte vem som helst. Pengar är inget som oroar mig just nu. Deal with it"

Jag kastade ur mig ett skratt

"Okej Lucas, bered dig på att spendera pengar"

Han tog tag i min axel

"Ehm, hur många ärr eh har du?"

"Sist jag kollade var det runt kanske 14"

"Då blir det 26 plagg"

Jag tittade frågande på honom

"Va?"

"Jag dubblade det, lev med det. Och så tar vi fyra extra för ärret på magen"

Jag skrattade till och drog med honom till nästa affär.

***

Lukes förmiddag med mig började gå mot sitt slut.
Med alla påsar hängandes på armarna och en varsin glass i handen började vi närma oss hotellet

"Tack Luke, detta behövdes verkligen"

Han log och tog en tugga av glassen

"Låt inte Amber förstöra LA resan. Jag lovar att vi alla kommer att hitta på saker som får dig på andra tankar"

"Jag är tacksam att få ha er vid min sida. Ni är mitt ljus i tunneln av mörker"

"Jag älskar dig Nora, du är en bra tjej"

"Älskar dig också Luke"

***

"Cal, eftermiddagen är din. Vad vill du göra?"

Han kollade på mig med en funderande min

"Jag vet inte, kanske dra på en liten tur till en nöjespark?"

Det pirrade till i magen vid tanken att åka bergochdalbana

"Självklart, det blir kul"

Bara för att jag inte gillade livets bergochdalbana betydde det inte att jag inte kunde njuta av en helt vanlig åktur. En bergochdalbana fylld med skratt och den där härliga pirrande känslan i magen.

***

"Mår du bra Calum?"

Han grep tag i min arm

"Jag har höjdskräck. Damn you för att du tvingade med mig på frittfall"

Hans ansikte var blekt och kroppen skakade

"Ta det lugnt, luta dig tillbaka och njut. Det är över innan du vet ordet av det"

Han kastade en mördarblick på mig

"Jag ska d..aaaah"

Vi släpptes ner och Calums skrik i mitt öra gjorde mig halvt döv

Calum drog handen över ansiktet och tog ett djupt andetag

"Okejokej, du betalar för sockervadd"

"Fine, jag är stolt över dig för att du åkte. Så farligt var det väl inte?"

"På en skala 1-10 där 1 är värst skulle jag säga att detta var en 5:a. Endast för att jag fortfarande lever och för att du betalar sockervadden"

Jag släppte ut ett skratt och drog med honom till sockervadden.

Det hade varit en toppendag. Det hjälpte mig en hel del till att klara av dom kommande dagarna.

LA, vi ses imorgon.