Nightmare ~ 3

Kapitel 55

Leonora Styles

"Jag blev bara så less du vet"

Jag stirrade upp i taket

"Du ägde ut killen totalt"

Nialls röst fick mig alltid att må bra. Den var sådär sexig när man snackade med honom mitt i natten, då han var trött

"Johanna verkar cool, men jag är osäker ändå"

Mina fingrar lekte med halsbandet runt min hals

"Ge henne en chans, alla är inte dumskallar"

"Får väl göra det, se vad som händer"

Jag bet min läpp och log

"Jag har bara trosor på mig"

"Lägg av"

Det hördes på honom att han log.

Jag brast ut i ett skratt tillräckligt lågt för att inte väcka mormor och mamma.

"Vilken färg?"

Frågade han ivrigt

"Rosa, spets"

"Dammit, kom hem nu Styles"

"Mamma brukar kalla pappa Styles innan dom gör 'du vet vad' så don't"

Jag gjorde en äcklad min

"Kanske borde kalla dig Horan istället"

"Du kallade mig precis hora på svenska, tack"

Han började tröttna på mina skämt, jag njöt så mycket av det här

"Hmm, från och med nu ska jag kalla dig child from hell, nöjd?"

"Ouch"

"Jag älskar dig det vet du"

Hans röst var raspig och hans irländska dialekt var extra djup

"Önskar jag kunde säga detsamma"

Jag älskade att vara dryg

"Rawr, in med klorna kissen"

Skojade han.

Det tryckte på en svag punkt, Mayas röst ekade i mitt huvud

"Ehm, jag borde sova"

Jag hörde honom sätta sig upp i sängen

"Förlåt Nora, det var för tidigt"

Jag skakade på huvudet

"Det är lugnt Niall, jag älskar dig. Godnatt"

"Godnatt"

Lägg av Nora, du suger..

Jag suckade och vände mig om i sängen. Motvilligt försökte jag somna. Natten skulle vara lång.

***

"Berätta mer om dig själv Nora"

Johannas bruna ögon mötte mina

"Vad vill du höra?"

Jag petade smått i maten

"Du har gått igenom mycket. Man vet bara vem du är utifrån tidningarna. Men vem är du bakom det? Bakom artiklarna och ryktena? Vem är den riktiga Leonora Styles?"

Jag skakade på huvudet

"Om jag ens kunde svara på det. Ibland vet jag inte ens själv"

Johanna la huvudet på sne

"Jag tror den riktiga Leonora är en osäker, känslig tjej. Bryr sig om alla i sin närhet och sätter andra före sig själv"

Jag tittade upp på henne.

Hon hade rätt

"Du gissar bra.."

"Jag kanske borde berätta lite om mig själv också"

Jag nickade

"Shoot"

"Jag heter Johanna Karlsson. Min mamma heter Smilla Karlsson, min pappa har jag ingen kontakt med sedan mamma lämnade honom. Jag är inte så stolt över mig själv, jag faller ofta för grupptryck och festar en del.."

Jag la ner gaffeln på bordet

"Mina föräldrar lärde mig att alltid stå upp för mig själv. Det räddade mig där ute, men William var den som fick mig att överleva"

Hon tog ett djupt andetag

"Det måste varit svårt när ni gjorde slut. Alla trodde ni var 'super paret' som skulle hålla ihop ett långt tag"

Jag suckade

"Det trodde jag också till en början, men jag tror att han var ett skydd för vem jag egentligen gillar"

"Jasså? Vem då?"

Jag mötte hennes blick

"Om någon fick reda på det skulle helvetet bryta lös, hela världen skulle göra det till en stor grej och jag hade aldrig fått träffa honom igen"

Hon nickade sakta

"Jag förstår"

Johanna kanske inte var så dum ändå.

Nellie Styles

Nora kom gåendes över skolgården med en blond tjej vid hennes sida.

Noras ögon glittrade och hon skrattade.  Det var ett tag sedan jag såg henne sådär lycklig med någon annan än Niall

"Nellie?"

Jag vände blicken

"Smilla? Vad gör du här?"

Jag vände mig mot henne

"Våra döttrar verkar komma bra överens"

Hon undvek min fråga och nickade mot Nora och den blonda tjejen som närmade sig

"Vi brukade vara sådär Nellie, kommer du ihåg?"

Jag såg mig själv i Nora. Den blonda tjejen var Smilla. Vi gick bredvid varandra hållandes i en armkrok

"Jag minns varje sekund"

Medgav jag och sökte min blick tillbaka till Smilla

"Vi skulle kunna börja om?"

Frågade jag osäkert

"Visst"

Ville jag verkligen det här? Visserligen var det flera år sedan Smilla försvann ur mitt liv. Jag brukar inte vara den långsinta typen så kanske det var dags att släppa in Smilla i mitt liv igen.

•••

OMG JAG ÄR SÅ DÅLIG!!! GLÖMDE TOTALT BORT ATT SKRIVA NÅGOT HÄR OM ATT MINA FINA POJKAR FIRADE 5 ÅR IGÅR!!! Jag har Twittrat om det men jag nämnde det inte hääär.. Ååååååh😩

Jaja grattis till mina älsklingar i efterskott. Dom har hjälpt mig igenom så mycket och det gör så ont att jag aldrig kommer få säga det till dom.

Är världens fangirl, låg i min säng, kollade på This is us som visades på tv:n mitt i natten och grät som fan och sedan när filmen var slut grät jag lite till för att jag aldrig kommer att få krama dom👐🏼 #TheStoryOfMyLife