Kapitel 7

526 29 5
                                        

Leonora Styles

Niall kom springandes in i rummet och slängde sig på sängen där jag låg och sov

"Upp och hoppa solstråle! Här ska golfas!"

Hans ögon glittrade när han hoppade i sängen.

Han äskande golf och ville komma iväg så fort som möjligt. Han var som ett barn

"Jajaja, ta det lugnt va? Jag kommer"

Han klev av sängen och sprang ett varv runt sig själv och sedan ut genom dörren.

Jag skrattade åt honom. Synd att han var äldre än pappa, hade han varit några år yngre hade jag lagt in en stöt för länge sen (haha ;) ).

***
Jag kom ner för trappan. Mamma hade redan dukat fram frukost åt mig och satt själv i soffan och tittade på nyheterna.

Niall satt och nästan hoppade för han var så exalterad att komma iväg

"Skynda Nora! Ät ät ät!"

Han nästan hyperventilera

"Men jaaaa, chilla"

Skrattade jag och satte mig ner vid bordet

"Jo förresten, i hallen ligger dina golfkläder"

Jag kollade konstigt på honom

"Golfkläder? Behöver jag ha speciella kläder?"

Han nickade

"Jaja Okej"

Jag tog den sista skeden yoghurt och gick sedan till hallen för att ta kläderna.

En tight vit t-shirt och en gullig liten vit kjol satt nu på min kropp. Dom var ovanligt snygga.

Min blick fastnade på ärren. Jag kunde inte gå med dom såhär. Jag sminkad över ärren så gott det gick och satte upp håret i en knut på huvudet och gick sedan ner i hallen

"Kom igen då Niall! Nu åker vi!"

Han kom snabbt ut i hallen och sprang före mig till bilen.

***
Jag hade aldrig golfat förut. Men någon gång måste ju vara den första.

Niall plockade med golfklubborna och torkade av dom så dom glänste.

Hans ögon lös av glädje. Han kastade några blickar på mig och log

"Jaha, Leonora Magdalena June Styles. Nu ska här golfas"

Hans irländska dialekt var något jag älskade att höra och när han sa mitt namn sådär var det som allra bäst.

Han sträckte över en klubba till mig

"Okej, redo?"

Jag nickade lite osäkert

"Det är ingen fara, jag lär dig"

Han la ner bollen på spiken och vinkade åt mig att komma

"Jaha, hur gör man då?"

Han skrattade smått åt min okunskap

"Såhär. Han ställde sig tätt bakom mig och tog mina händer i sina och satte den ena ovanför den andra på klubban

"Okej, så svingar du såhär"

Visade han

"Ta hjälp av hela kroppen"

Jag nickade.

En konstig men mysig känsla for genom min kropp av Nialls närhet.

Han släppte taget om min kropp så jag kunde skjuta. Jag koncentrerade mig på vart jag skulle skjuta och sen på bollen. Jag svingade klubban och ett litet klickande ljud hördes när klubban träffade bollen

"Wow Nora! Det där var skitbra!"

Jag vände mig om och Niall gav mig en kram

"Kanske blir nästa golfproffs"

Skojade jag och tittade in i hans klarblåa ögon.

Vi höll kvar blicken i flera sekunder. Mitt ansikte kom närmare hans och våra läppar nästan möttes innan han drog undan

"Ehm.. Ja..jag ska skjuta lite.."

Jag tittade ner i marken och skämdes.

Han var flera år äldre, vad tänkte jag? Han skulle kunna vara min pappa.

Det här var bara sjukt.

Men jag kunde inte hjälpa det. Niall hade varit den som alltid ställt upp och tagit hand om mig.

Alla killarna hade väl mer eller mindre ställt upp. Men jag hade flest minnen med Niall. Det här kunde förstöra allt mellan oss, det fick inte hända.

***
Bilresan var tyst. En liten stel stämning fanns i luften

"Ehm.. Jo du Nora"

"Snälla Niall säg inget. Förlåt det är fel, jag vet. Jag vet inte vad som flög i mig. Det kommer inte hända igen, jag lovar"

"Såhär, grejen är den att hade det inte varit en sån stor ålderskillnad mellan oss och så vidare så hade det funkat. Men jag är äldre än din pappa och jag är typ som din farbror. Men jag tycker om dig jättemycket Nora, men det här får inte hända igen"

Jag nickade förstående även fast det gjorde ont i mig. Om saker och ting ändå kunde sett annorlunda ut..

•••
Jag hoppas att ni kommer tycka dom kommande kapitlen blir lite intressanta, det kommer hända lite grejer nu framöver :)

Nightmare ~ 3Donde viven las historias. Descúbrelo ahora