Nightmare ~ 3

Kapitel 46

Leonora Styles

"Han är lättlurad, så fort vi gift oss så lämnar jag och tar hans pengar"

Jag stannade upp.

Jag som bara kommit för att hämta några grejer jag glömt.

Jag smög och ställde mig utanför dörren till rummet hon stod i

"Han kommer fria direkt, jag lovar"

Jag var tvungen att få tag på Niall och varna honom. Fort.

Det knarrade till under mina fötter och Maya avbröt sin mening

"Vänta jag hörde något, jag ringer sen. Det kan vara Niall"

Faan, vart ska jag ta vägen nu? Hennes steg kom närmare.

Första bästa dörr öppnade jag och skyndade mig in i rummet. Det var Nialls skrubb med lite lådor och sånt som han inte ville ha framme

"Niall älskling? Är det du?"

Ropade hon.

Ingen svarade. Hon stannade precis utanför dörren

"Leonora?"

Fortsatte hon och gick ner för trappan.

Hur skulle jag kunna ta mig ut utan att Maya upptäckte mig?

Jag satte mig ner mellan två lådor och bara stirrade rätt mot dörren.

Kanske skulle jag få sitta här tills dom gått och lagt sig.

***

Jag öppnade sakta ögonen. Jag satt fortfarande kvar mellan lådorna.

Batteriet på mobilen hade dött och jag hade ingen aning vad klockan var, om det var morgon eller kväll eller ens vilken dag det var.

Nu sket jag fullständigt i om någon upptäckte mig. Vad var jag rädd för egentligen? Det var Nialls hus, jag hade i princip bott här. Niall var som en familjemedlem, att jag ofta var här var ingen nyhet.

Det enda ljud som hördes var det låga ljudet på tv:n i vardagsrummet. Jag smög ner för trappan och kastade en snabb blick mot soffan.

Niall låg med Mayas huvud mot sitt bröst och hans armar runt henne. En filt täckte bådas kroppar.

Det gjorde ont i mig. Han var kär i Maya men hon ville bara ha hans pengar. Det gjorde även ont i mig för att hon tog Niall ifrån mig. Jag saknade honom.

Av himmelns ljus kunde jag säga att klockan var närmare tolv. Mamma och pappa skulle säkert vara oroliga, men om jag säger att Niall och Maya följde mig vägen hem skulle allt lösa sig.

***

"Nora vart har du varit?"

Mamma satte armarna i kors och tittade ner på mig

"Hos Niall, dom följde mig vägen hem"

"Försök inte, vi ringde Niall och han visste inte vart du var, inte Liam eller Louis heller. Louis och Liam är ute och letar efter dig"

Wow, Niall låg och sov på soffan medan jag hade kunnat vara försvunnen. Så mycket brydde han sig

"Okej okej. Jag var ute och gick, mobilbatteriet dog under tiden. Jag var så inne i mina tankar så det var som att tiden flög förbi. Förlåt det ska inte hända igen, okej"

"Du får ringa Lou och Liam och be om ursäkt för att dom fått leta efter dig"

"Fine"

Muttrade jag och vände ryggen till mamma för att gå och ringa.

Nu skulle vem som helst undra varför jag inte berättat något om Maya till mamma och pappa.

Niall verkar inte bry sig om mig, så varför ska jag finnas där och rädda honom? Jag kunde varna honom, men inte förvänta mig att han skulle tro mig.

***

Veckan gick fort fram. Jag hade mer och mer börjat umgås med Louis och Liam.

Dom fyllde tomrummet Niall lämnat efter sig.

Louis låg ute i solstolen och sov. Vattenpistolen låg bredvid mig på gräsmattan.

Rädslan fanns fortfarande kvar inom mig. Rädslan efter skottlossningen.

Kom igen Nora, det är vatten. Du har alltid älskat vattenkrig.

Jag suckade och greppade pistolen.

Louis skulle få ett fint uppväckande. Jag smög sakta och försiktigt upp bakom honom. Men stannade upp när hans telefon ringde. Han vaknade och svarade trött

"Hey Niall"

Han satte sig upp

"Nejmen ojj, vad roligt. Grattis"

Det kunde inte vara sant

"Vi ses sen, aa, hejdå"

Han la på samtidigt so jag sprang tillbaka till platsen jag suttit på.

Lou vände sig om

"Niall och Maya är förlovade!"

Ropade han glatt.

"Jaha, Ojj kul"

Jag försökte låta överraskad men inombords var det som att allt bara dog.

Helvete..

•••

Dåligt kapitel, I know. Det mesta är skrivet på natten så det kan vara rörigt. Men det behövs uppdateras :)